Nyheter

Skriv ut   Dela: Facebook   Twitter

den 11 april 2013

Att återskapa en järnåldersdräkt

Inför utställningen Forntida stränder fick Murbergets skräddare Marie Pettersson uppdraget att rekonstruera en mansdräkt från en nyligen undersökt stormannagrav i Björkå, Ångermanland. Vid utgrävningen hittade arkeologerna textilfragment och agraffknappar.

En stor del av arbetet med dräkten bygger på Maries stora kunnande om textila tekniker och dräktsömnad, kompletterat med ett forskningsarbete om hur kläderna såg ut på 500-talet, eller folkvandringstid som det också kallas.
- Man får försöka gå in i en tankevärld som gällde för 1500 år sedan och sätta sig in i hur människorna tänkte då, berättar Marie. Hon utgick också från arkeologen och textilprofessorn Margareta Nockerts avhandling om Högomgravarna och de välbevarade textilfynden i en av storhögarna där.

marie2
Marie Petterson vid dräkten i utställningen Forntida stränder.

Den nya dräkten är ingen exakt kopia utan ett försök att tolka och återskapa Högomdräkten. Därför har hon sytt den av blått tyg istället för rött som originalet. Men blå och röd färg köptes dyrt och var inget för gemene man på den tiden.
- Eftersom Högomplagget är gjort av rött, färgat tyg vet vi med ganska stor säkerhet att det tillhört en högt uppsatt person med mycket pengar, säger Marie.

Ett stort frågetecken när hon skulle sy dräkten var ärmarna.
- När jag först provade att göra den i papper insåg jag att det inte skulle gå att röra armarna om jag sydde den som det var angivet, berättar Marie. Enligt ritningen är ärmkilarna, tygbitarna som sitter i armhålorna, trekantsformade. I vanliga fall är de fyrkantiga för att särken inte ska bli snäv över bröstkorgen.

På ärmarna sitter band med detaljerade mönster vävda för hand i brickbandsteknik med 40 brickor. Brickbanden på den nysydda dräkten gjordes av Viktoria Holmqvist efter en förlaga från Evebø i Norge. Liknande brickband med mönster i djurornamentik var vanliga på kantband till klädedräkten under folkvandringstiden i Norden.

band
Ena ärmen med detaljerat mönster i brickbandsteknik.

Marie tror att dräkten syddes ur ett stycke där man bara klippt upp för halsöppningen och sedan lagt till armarna.
- Det gjorde man nog av både praktiska och ekonomiska skäl, eftersom fram- och bakstycket tjänar på att vara i en del. På det viset blir det inte så mycket spill och man bevarar tygets stadkant, berättar hon.

När Marie studerade bilderna på Högomplagget upptäckte hon också att det hade väldigt välarbetade sömmar. Varje söm är sydd fem gånger med bl.a. langettstygn och knapphålsstygn vilket gjort sömmen väldigt stark, klart starkare än själva tyget. Det gjorde att plagget blev väldigt stadigt och hållbart.
- Sömmen är väldigt fin och borde egentligen varit synlig istället för att sitta på avigsidan, tycker hon

söm
Sömmen är sydd fem gånger vilket gjort den väldigt stadig.

Projektledaren Margareta Bergvall hade under arbetets gång kontakt med Lise Bender Jørgensen som är specialist på förhistoriska textiler vid universitetet i Trondheim samt med Anna Nørgård i Roskilde. Av dem har vi också fått tolkningsförslag till rekonstruktionen.

Utställningen Forntida stränder och järnåldersdräkten finns på Murberget fram till 27 oktober. Dräkten och de övriga nytillverkade föremålen kommer att användas i en studielåda om folkvandringstid för skolorna i länet.  Utställningen är framtagen inom projektet KulturBro i samarbete med Satakunta museum.

 

Text & foto: Joachim Kjellgren

 

 

blog comments powered by Disqus
 

Artiklar publiceras även i RSS-form. Du kan prenumerera på innehållet om du har en RSS läsare eller en webläsare som stöder RSS.

Prenumerera (RSS)

Du kan läsa mer om hur prenumeration med RSS fungerar och se fler typer av innehåll publicerade i RSS läs mer på sidan Prenumerera.

Läs mer om att prenumerera