Nyheter

Skriv ut   Dela: Facebook   Twitter

den 25 september 2012

Bemålad skulptur igår och idag

Den samtida konsten har beröringspunkter med medeltida skulptur och måleri. Det pekar konservator Lennart Kristiansson på under en visning i utställningen Helgon och Demoner i mitten av oktober. Då berättar han också om den speciella teknik och de material som var vanliga i bemålade helgon och altarskåp.

- Under medeltiden var skulpturerna bemålade, men lång tid efteråt var den metoden i det närmaste tabu. Antiken har varit ideal sedan renässansen och ingen trodde då att de skulpturerna hade varit bemålade. Idag vet man att även de hade dekor i färg, men det är en rätt ny kunskap, berättar Lennart Kristiansson och fortsätter:

- Sedan början av 1900-talet har måleri på skulptur börjat komma tillbaka. Jeff Koons och Ernst Billgren är ett par exempel på samtida konstnärer som arbetar i den traditionen. Bror Hjort är ett annat.

maleri 1
Målarens verkstad. Teckning av Anna-Lena Sondell. Bilden är beskuren.

Medeltiden räknas i Sverige från 1050 när landet kristnades och till 1527 när reformationen genomfördes. Då var kyrkan den stora beställaren av konst och konsthantverk. Det handlade framförallt om bokillustrationer och bemålade träskulpturer. I Norrland blomstrade den regionala tillverkningen av skulpturer, helgonskåp och altarskåp under en period mellan 1470- och 1520-talen.

Det var framförallt träslagen lind, asp, ek och furu som användes i tillverkningen. Ojämnheter doldes bland annat av en pålimmad linneväv och efter det så grunderades skulpturen innan dekorationsmåleriet tog vid. Tekniken som användes brukar kallas "polykrom skultur". Den är mångfärgad och tredimensionell.

- Kanske är collage en bättre benämning, säger Lennart Kristiansson och nämner St Göran och draken i Storkyrkan i Stockholm som ett exempel på en skulptur i många olika material.

- Medeltida konst påminner i förhållningssätt till materialen om nutida konst och installationer.

En stor skillnad mot medeltiden är synen på konstnären. Vid den tiden var rollen av underordnad betydelse. Verkstaden och kollektivet av hantverkare som arbetade tillsammans med de olika faserna i framställningen var viktigast. Det var först under renässansen som en attitydförändring började göra sig gällande och konstnärerna framställdes som unika personligheter och emellanåt i det närmaste som genier.

Ann-Sofie Ingman 



 

blog comments powered by Disqus
 

Artiklar publiceras även i RSS-form. Du kan prenumerera på innehållet om du har en RSS läsare eller en webläsare som stöder RSS.

Prenumerera (RSS)

Du kan läsa mer om hur prenumeration med RSS fungerar och se fler typer av innehåll publicerade i RSS läs mer på sidan Prenumerera.

Läs mer om att prenumerera