Nyheter

Skriv ut   Dela: Facebook   Twitter

den 26 juni 2006

Ett bryderi för arkeologerna

Har det funnits människor i Norrland, som levt vid kusten men inte ätit vare sig fisk eller säl? Frågan har dykt upp under arbetet med Access, där det bland annat ingår att göra de arkeologiska undersökningarna i Västernorrland tillgängliga via museets hemsida.

I början av juli 1923 stod det att läsa i en tidningsnotis att en stenåldersgrav i form av en gravkista av sten dykt upp vid Lindvarpe i Lagmansören, Indals socken. Detta var en mindre sensation, eftersom inga gravar från samma tid hade hittats i regionen tidigare. Graven hittades i samband med att man tagit sand i området. I september samma år åkte arkeologen Gustav Hallström dit och genomförde en arkeologisk undersökning.

Kistan var byggd av kantställda flata stenar och innehöll två begravningar, en kvinna i 30-års åldern och ett barn i 7-8 års ålder. Det enda föremålet i graven var en bit flinta som var slagen runt om. En liten bit från graven hittades en härd eller en så kallad kokgrop med brända stenar, brända benbitar (bl.a. tänder) och vad som möjligen var en del av en yxa. Hallström lät analysera benfragmenten och en professor och en konservator kom fram till att benen kom från nötboskap, får eller get, svin och möjligen häst.

I själva gravens fyllning hade Hallström tidigare uppmärksammat benfragment som överensstämde med de ben han senare hittade i kokgropen. Det var länge osäkert hur gammal graven egentligen var, eftersom inga daterande fynd hade gjorts.  Därför ansökte Länsmuseet 1988 om pengar för att göra en så kallad 14C-datering på både graven och på kokgropen.

Tyvärr så ålderbestämdes bara graven, så vi kan inte med säkerhet säga att graven och kokgropen hör ihop. Det som skulle tala för att de är från samma tid är just Hallströms uppgift om att samma typ av ben som fanns i kokgropen också fanns i gravens fyllning. Graven ålderbestämdes till 2 550 - 2 150 f.Kr., alltså från yngre stenålder, vad som av arkeologer kallas neolitikum.

Detta är spännande eftersom resterna av de djur som fanns i kokgropen och i fyllningen till graven, tyder på att djuren är tamdjur. Vi har inga andra fynd av detta slag i hela Västernorrland från samma tid. När man gjorde åldersbestämningen fick man på köpet andra intressanta data. Genom att mäta andra radioaktiva kolisotoper än 14C så som 13C kan man se vilken typ av föda människorna ätit. 13C-värdena hos de som begravdes i hällkistan i Lagmansören visar att de bara ätit föda från växter och djur som lever på land. De har alltså inte ätit fisk eller säl.

Tittar man på undersökningarna vid Bjästamon, som också är en boplats från yngre stenålder med gravar, så finns där stora mängder brända ben av säl och fisk. Graven vid Bjästamon är något äldre än den i Indal (grovt räknat 2 700 f.Kr.) och den ser helt annorlunda ut. Där fanns ingen stenkista, däremot fanns en stenskodd "tittglugg" till gravens inre. På den döde hade man strött rödockra, en typ av järnoxid.

Frågan är om det är en helt annan typ av kultur som vi ser spår av vid Lagmansören. En kultur som är inriktad på andra resurser än de som havet ger? En grupp människor som har levt av boskapsskötsel. Nya frågor infinner sig genast. Vad skiljer grupper med havet som näringsbas från boskapsskötande och möjligen odlande grupper? Är det någon skillnad? Vi kan naturligtvis inte veta när vi bara har några enstaka fynd att jämföra men tanken svindlar. Var finns alla andra begravningar, stenålderns gravar måste finnas någonstans! Hade de olika grupperna kontakter med varandra trots att de levde på olika sätt?

Arbetet med att göra Västernorrlands arkeologiska undersökningar tillgängliga fortsätter och många nya frågor dyker upp för varje undersökning som läggs in i databasen. Det kommer säkerligen finnas skäl att ta upp fler av de gamla undersökningarna till diskussion och att vädra nya funderingar kring de äldre källorna.

Peter Persson


Ritning av stenåldersgraven från Lagmansören

 

blog comments powered by Disqus
 

Artiklar publiceras även i RSS-form. Du kan prenumerera på innehållet om du har en RSS läsare eller en webläsare som stöder RSS.

Prenumerera (RSS)

Du kan läsa mer om hur prenumeration med RSS fungerar och se fler typer av innehåll publicerade i RSS läs mer på sidan Prenumerera.

Läs mer om att prenumerera