Nyheter

Skriv ut   Dela: Facebook   Twitter

den 28 november 2012

Julfirande förr

En förskoleklass från Bondsjöhöjdens skola har varit på Murberget och lyssnat engagerat på historierna om 1800-talets julfirande i Sverige. Museets Maria Nordlund och Sara Öman berättade om de gamla jultraditionerna som påminner lite om dagens men ofta hade en helt annan betydelse på den tiden.

Barnen som besökte Murberget fick lära sig att julfirandet på senare delen av 1800-talet hade helt andra förutsättningar än idag. På den tiden gjorde folk det mesta själv på gården där man bodde. Man försörjde sig själv med kläder, verktyg och mat. Ofta bodde föräldrar, barn, far- och morföräldrar, pigor samt drängar tillsammans på samma gård. Sara Öman berättar att allt var bundet till årstiderna, man kunde ju till exempel inte äta bär, frukt och grönsaker i januari eftersom det inte fanns att få tag på i vinterkylan.

barn
Murberget besöktes av unga och engagerade åskådare i veckan.

Människorna jobbade hårt hela året och fick inte ledigt förrän till jul. Därför var de tvungna att förbereda allt innan julfirandet kunde sätta igång. Det gör vi också idag, men på den tiden innebar det något helt annat. Man skyndade sig att ta in årets skörd, baka extra gott bröd och inte minst slakta julgrisen.

Vanligtvis åt man kött som var hårt saltat eller rökt för att det skulle hålla länge, berättar Maria Nordlund. Det fanns ju inga frysboxar. Men vid jul var det färskt kött som gällde och man tog verkligen tillvara på den nyslaktade grisen. Blodet gjorde man palt och blodpudding av, fettet användes till ljusstöpning och köttet stoppade man korv på. Hon berättar att grisens tarmar användes som korvskinn, något som den unga publiken tyckte var konstigt och lite osmakligt. Julskinkan däremot åt man inte av till jul utan saltade och åt av senare, ibland räckte den ända fram till sommaren.

maria
Maria Nordlund och Sara Öman berättade om julfirandet på 1800-talet och visade hur julbordet dukades.

Dagen före julafton kallades för skrapdagen, för då skulle hela gården städas. Eftersom man inte städade så ofta satt smutsen ganska hårt och behövde skrapas bort. Folk städade inne i bohuset, ladugården och stallet. Dessutom var traditionen att alla på gården badade på kvällen. Det var den enda gången på året folk badade inomhus.

När julafton kom tog man extra hand om sina djur. Människorna trodde nämligen att djuren kunde prata på julaftonsnatten. Eftersom man inte ville att de skulle klaga på sin snåle bonde så fick de extra fin mat. Man röjde även bort alla fällor i skogen för den här dagen var det fred mellan människor och djur.

Det var populärt att springa runt gårdarna och klappa på dörren för att slänga in en present till de som bodde där. Det är troligtvis så ordet julklapp uppstod. Den som fick en julklapp bjöd då in sin gäst på julmat eftersom man trodde att besökaren annars skulle ta med sig jullyckan om han eller hon fick gå utan att få en gåva tillbaka.

treViseMän
Barnen från Bondsjöhöjden fick prova att klä ut sig som man gjorde vid jul förr i tiden.

På Annandagen var det ungdomarnas tur att ha fest. Eftersom man sällan ägde något själv gällde det att samla ihop något gott. Därför klädde alla unga människor ut sig till bland annat julbocken, de tre vise männen och Judas. Sedan gick de runt i gårdarna för att hålla skådespel och på så sätt få gåvor till sin fest.

På den tiden var tomten någon som hjälpte till med arbetet på gården och inte någon som kom med presenter. Istället var det julbocken som kom på besök, främst för att stånga alla olydiga barn. Det var med skräckblandad förtjusning och tjut de välkomnade julbocken.  Det var ofta det olydigaste barnen som skrek högst trodde man.

Om barnen på Bondsjöhöjdens förskola blir extra snälla inför jul i år får framtiden utvisa. De kommer nog med allra största säkerhet slippa julbockens horn, men de kan också berätta ett och annat om det gamla julfirandet för sina föräldrar.

 

 

blog comments powered by Disqus
 

Artiklar publiceras även i RSS-form. Du kan prenumerera på innehållet om du har en RSS läsare eller en webläsare som stöder RSS.

Prenumerera (RSS)

Du kan läsa mer om hur prenumeration med RSS fungerar och se fler typer av innehåll publicerade i RSS läs mer på sidan Prenumerera.

Läs mer om att prenumerera