Nyheter

Skriv ut   Dela: Facebook   Twitter

den 16 juli 2009

Klänningar för fina damer

Klänningar i kattuntyg, yllemuslin och ylledamast håller på ta form i Hellströmska huset på Murberget. Skräddaren Marie Pettersson tolkar mönster och skapar tidstypiska kläder för sommarteatern Härnösand i krig och kärlek.

Skådespelare ur föreställningen Härnösand i krig och kärlek
Prostänkan Asp, en dräng och borgmästarinnan är några av karaktärerna i sommarteatern på Murberget.

Det handlar om skräddarkonst i den högre skolan och hantverk in i minsta detalj när hon formar tyg och skapar linjer för klänningar i empire som var typiska 1809.

- Den här gula i yllemuslin ska borgmästarinnan ha, berättar Marie och lyfter av en klänning från galgen.
- Empireklänningar har ett litet bakstycke. Sedan är det mycket veck och rynkor som går upp mot bakstycket. Fram är det slätt, fortsätter hon och knäpper upp för att visa hur modellen skapats.

Underarbetet är viktigt. Ingenting lämnas åt slumpen. Ett exempel är det krympta bomullstyg som hon använt för att förstärka den form som skapats. Det dubbleras med yttertyget och de båda sys ihop så att det blir som ett tyg.

- För att få en mjukare färg på bomullstyget färgar jag det med te. Jag brygger starkt te och låter tyget färga över natten, berättar hon och visar med ett vitt papper vilken skillnad det blivit.

- Bomullstyget ska inte lysa igenom, förtydligar Marie.

En likadan modell men i ett ännu finare tyg, grön ylledamast, ska biskopinnan i teaterstycket bära. Änkan Svedbom å sin sida ska vara iförd en skapelse i kattuntyg.

- Hon är änka för tredje gången och på väg mot en fjärde, berättar Marie och skrattar lite. Det är de välbeställda damerna jag syr åt.

Marie Pettersson har jobbat mycket med folkdräktssömnad genom åren. Kunskap som hon nu har haft god nytta av. Ålderdomlig dräkt av annat slag har hon också ägnat sig åt. Första gången är det däremot med just empire.

Historiska plagg kännetecknas av stor andel handsömnad.

- Jag kan ju inte sätta in tyget i symaskinen när det inte fanns symaskiner på den tid där klänningsmodellerna hör hemma.

Mönster till klänningarna har hon fått tag på genom Handelsgillet som säljer serier av engelska och amerikanska mönster, Reconstructing history. Det är mönster som Marie fått tolka och anpassa till de personer som ska bära dem. En grossist med utbud av de speciella tyger det är frågan om har hon också fått fatt i.

- Det är ju inga modetyger precis så de går inte att hitta i butiker.

Teaterkläder sys inte alltid så korrekt och genomarbetat som är fallet på Murberget. Tvärtom handlar det ofta om att göra enkla lösningar och använda till exempel textillim. Kläderna syns bara på håll och ska inte granskas närmare. De klänningar Marie har sytt kommer i fortsättningen att ha en roll i friluftsmuseets verksamhet och då finns inte utrymme för fusk.

- Guiderna möter besökarna på nära håll och då måste de vara korrekt gjorda.

På frågan om hon gjort någon högst personlig reflektion under arbetet med kläderna svarar Marie:

- De var modemedvetna i Härnösand vid den här tiden. De gick klädda i modeller som var vanliga i England. Det är lite fascinerande. Sjöfarten hade säkert betydelse för att det var så.

- Sedan är jag förvånad över hur avancerade modellerna är. Jag har blivit imponerad när jag nu studerat dem närmare.

Den 8 augusti är det premiär för sommarteatern på Murberget. Då har Marie många modiga timmar bakom sig med nål och tråd i hand, ett arbete som hon med stor glädje ser tillbaka på.

Text: Ann-Sofie Ingman
Foto: Kärstin Nordin

 

blog comments powered by Disqus
 

Artiklar publiceras även i RSS-form. Du kan prenumerera på innehållet om du har en RSS läsare eller en webläsare som stöder RSS.

Prenumerera (RSS)

Du kan läsa mer om hur prenumeration med RSS fungerar och se fler typer av innehåll publicerade i RSS läs mer på sidan Prenumerera.

Läs mer om att prenumerera