Nyheter

Skriv ut   Dela: Facebook   Twitter

den 29 augusti 2011

Med känsla för livet på landet

Konstnären Ingela Hamrin har vuxit upp i Indal i Medelpad. Naturen har alltid varit nära. I sitt måleri återvänder hon dit, till skogen, älven, och livet på landet.

Jag når henne på telefon där hon för tillfället arbetar i Nationalstadsparken Haga. Hon ber mig vänta lite. Stänger av traktorn och ger oss tid att talas vid en stund. Hon bor och arbetar sedan många år tillbaka i Stockholm.

Ingela Hamrin
Skogen betyder mycket för konstnären Ingela Hamrin.

- Jag har två världar i mig, storstaden där jag nu bor får stor plats. Men jag har också stort behov av att hålla kontakt med hembygden.

Måleri är den konstform som ligger henne närmast. Under utbildningen blev det många turer till konstmuseerna för att se äldre målningar. Hon fascinerades av stämningen och färgbehandlingen hos bland andra prins Eugen och Kaspar David Friedrich. Roslin var en viktig inspirationskälla under en period när hon arbetade med familjealbumsbilder.

Ingela Hamrin känner en stark dragningskraft till måleriet, för stämningen och den i det närmaste sensuella känslan i arbetet. Men det är inte utan svårigheter.

- Det är svårt att göra det fantastiska landskapet rättvisa. Utmaningen ligger i att inte göra det sockersött.

En del av behaget har med färgen att göra, i konsistensen och processen när bilden tar form. Ingela Hamrin målar med tunn färg där den vita ytan lyser igenom. Hon beskriver arbetet i ett hantverk som kräver tid. Det har i sin tur sina fördelar:

- Måleri handlar om en långsam process där jag lägger in något av mig själv. Under arbetets gång händer det något som jag blir medveten om, förklarar hon och förtydligar:

- Jag målar först och medvetandegör eftersom.

Det var också vad som hände med de bilder hon inom kort visar i utställningen Det lugna vattnet som öppnar på Murberget den 29 september. Där har hon utgått ifrån fotografier som hennes mamma tog i samband med en översvämning vid Selånger utanför Sundsvall för några år sedan.

- Jag hittade bilderna och kände att de intresserade mig.

Eftersom Ingela Hamrin gärna har utgått ifrån fotografier för sina bilder och ser sig själv som en berättare har hon emellanåt funderat på att närma sig video som uttrycksform. Filmare som David Lynch och Roman Polanski är intressanta förebilder för henne. Just nu hämtar hon kraft ur Gösta Berlings saga och tvekar inte att kalla Selma Lagerlöf en av de allra största berättare.

- De undersöker människans psyke och där finns alltid något som lurar under ytan.

Hon värderar inte, konstaterar bara att vare sig det rör storstad eller landsbygd kan det vara fint på ytan, men det finns mycket där under som inte syns.

Att hon själv ska övergå till foto förefaller däremot inte troligt. När hon målar av sin mammas bilder, eller som tidigare bilder ur fotoalbumet blir det ett möte mellan någon annans foto och hennes eget måleri. Om hon själv fotograferar blir det något helt annat.

- Då har jag motivet klart för mig redan när jag tar bilden.

Däremot har hon redan nu undersökt nya vägar i måleriet. Hon har fortsatt i en teknik med färgbehandling som akvarell, också de gjorda efter foton. Den gången har hon själv funnits bakom kameran för att dokumentera processen när hon efterhand avvecklade sin arvsgård i Indal.

Då har det handlat om barndomsmiljön och historien om det vanliga livet på landet. I måleri har hon sedan förmedlat en stämning och känsla av gården och spåren som blir kvar i väggarna efter flera generationer.

Ann-Sofie Ingman

 

 

blog comments powered by Disqus
 

Artiklar publiceras även i RSS-form. Du kan prenumerera på innehållet om du har en RSS läsare eller en webläsare som stöder RSS.

Prenumerera (RSS)

Du kan läsa mer om hur prenumeration med RSS fungerar och se fler typer av innehåll publicerade i RSS läs mer på sidan Prenumerera.

Läs mer om att prenumerera