Nyheter

Skriv ut   Dela: Facebook   Twitter

den 29 oktober 2009

Ny kunskap om egyptiska fynd

Vid en genomgång av Murbergets samlingar har ny kunskap om museets egyptiska föremål kommit i dagen. Två fornegyptiska gravfiguriner har visat sig tillhöra en betydelsefull man vid namn Wahibreemakhet. I Sverige är det bara Medelhavsmuseet i Stockholm som också har föremål från samme man. Intressant är det också att bli påmind om hur omåttligt populär den egyptiska kulturen var i västvärlden under 1800-talet.

Under länsmuseets allra första år, i och med biskop Lars Landgrens grundande av museisällskapet 1880, stod skola och folkbildning på dagordningen. Föremål från främmande kulturer betraktades vid den tiden som ett viktigt inslag i ett museums samlingar. Museisällskapet samlade därför in föremål som de flesta av museibesökarna aldrig tidigare skådat.

Egyptiska fynd
Det här är några exempel på fornegyptiska föremål i Murbergets samlingar. De två på ömse sidor om bronsfiguren är gravfiguriner, så kallade ushebtis.

Till den kategorin hör bland annat 21 egyptiska föremål som kommer från forntida gravar och tempelplatser. Den lilla samlingen utgörs av nio gravfiguriner, så kallade ushebtis, fyra gudafigurer i brons samt två i fajans, två oljelampor och slutligen tre delar av en mänsklig mumie samt en liten mumifierad krokodilunge.
Alla föremål, förutom en ushebti, är daterade till den egyptiska Sentiden, 664-525 f.Kr. En uschebti är äldre än de andra och är daterad till perioden 1550-1070 f.Kr. Mumiedelarna och krokodilungen är ej daterade.

Under november-december 2008 utförde jag en dokumentation kring föremålen för att ta reda på mer om deras ursprung, men också om när och hur de hamnade i museisällskapets ägo. Arbetet innebar inte att alla pusselbitar föll på plats, men några luckor fylldes i. Försöken att spåra föremålen har fortsatt sporadiskt under 2009. De mest intressanta resultaten rör två av gravfigurinerna och de tre mumiedelarna.

Den forntida egyptiska kulturen var omåttligt populär i västvärlden under 1800-talet och det var vanligt, om än inte tillåtet, att turister, sjömän och antikvitetshandlare stuvade ner ett och annat föremål i packningen. De mest spektakulära souvenirerna var mumierna vilka kom att utföras i stora mängder. Man kan säga att Europa drabbades av en "egyptisk feber".

Förbudet mot utförseln av egyptiska antikviteter kom 1835. Som en följd blev det vanligt att såga loss delar från mumierna. Detta på grund av att det var lättare att smuggla ut delar än en hel mumie. På den vägen kom troligen mumiedelarna till länsmuseets samling. Deras ursprung har gått att spåra till en utförsel från Egypten och till Härnösand. De skänktes till S.t Petri Orden 1855 av sjökapten Scherling för att kring åren 1880 skänkas till museisällskapet. Vilken del av Egypten delarna härstammar är dock fortfarande okänt.

Två av de nio gravfigurinerna, uschebtis, har gått att spåra hela vägen tillbaka till sin ägare. Ett sannolikt namn på givaren har också hittats.
När en forntida egyptier avled och sedan skulle begravas placerades uschebtis i den dödes grav. I livet efter detta skulle uschebtin, i den dödes namn, utföra dagsarbeten på fälten. Det är vidare inte ovanligt att figurinerna har hieroglyfer tecknade över kropparna. Hieroglyferna berättar då ibland för oss vem figurinerna har tillhört. Ibland är också en strof ur den egyptiska dödsboken återgiven. De två här aktuella uschebtina härstammar från "Osiris Wahibreemakhets" grav. På de båda fajanskropparna står att läsa:

"Osiris, Wahibreemakhet, med sann röst, som Sedy födde, bli belyst. Han säger: O denna ushebti, om man ger i uppgift åt Osiris Wahibreemakhet att utföra något arbete som brukar göras där i nekropolen, så skall olyckan drabba (dig) där (att vara) som en man till hans underhåll. 'Se här är jag' skall ni säga, närhelst ni får i uppgift att fara över sanden i Öster och Väster 'Se här är jag' skall ni säga där."

En kort förklaring kring egyptiska trosföreställningar kanske är på sin plats för att förstå betydelsen av de rader som har tecknats på de två figurinerna. Eftersom de härstammar från den 26:e dynastin då Psametik I var farao, är det vanligt att en saitisk variant av dödsbokens sjätte kapitel är nedtecknad på uschebtins kropp. Vidare erhöll den döde alltid namnet Osiris (Osiris var gud i dödens rike) som en äretitel. För att avgöra vem personen var är namnet på modern viktigt. I detta fall finns idag två kända Wahibreemakhet. Den ena var född av Sedy och den andra av Bastidris.

Wahibreemakhets gravföremål är spridda till flera av Västeuropas museer. De finns bland annat vid Rijksmuseum van Oudheden i Leiden, Holland. Där finns Wahibreemakhets sarkofag samt tjugoen uschebtis. Sarkofagen talar om för oss att han var av grekisk härkomst, men vilken social position Wahibreemakhet hade berättar dock varken figurinerna eller sarkofagen.

De enda andra exemplaren i Sverige från denne man finns som nämnts vid Medelhavsmuseet i Stockholm. Där finns ett antal uschebtis men även fyra vackra kanopkärl i alabaster. (Kanopkärl användes som förvaring av den dödes inälvor efter balsamering.) Även om vi inte vet vem Wahibreemakhet var kan vi, med hänseende till sarkofagens, kanopkärlens och figurinernas välgjorda yttre, anta att han sannolikt var en högt uppsatt man.

Givaren till Murbergets två samt de andra sju figurinerna kan ha varit Wilhelm Günther som var landshövding i Västernorrland under åren 1851-1862. Helt säker kan vi tyvärr inte vara.

Text: Märta Hedvall
Foto: Björn Grankvist

Lästips:

Dunand Francoise, Lichtenberg Roger, Egyptens mumier -en väg till evigheten, Stockholm 1998.

Nordstrand Gunnel (red), Samlarna, Härnösand 1994.

Pringle Heather, Mumiekongressen -Vetenskap, besatthet och den eviga döden, Uddevalla 2002.

Schneider Hans D, Shabtis: an introduction to the history of ancient Egyptian funerary statuettes with a catalogue of the collection of shabtis in the National museum of antiquities at Leiden, Holland 1977.

Översättningen av hieroglyferna är utförda av: Åke Engsheden, Forskade i egyptologi vid Uppsala universitet samt Geoffrey Metz, egyptolog vid Museum Gustavianum, Uppsala.

Dateringen utförd av: Geoffrey Metz.

 

blog comments powered by Disqus
 

Artiklar publiceras även i RSS-form. Du kan prenumerera på innehållet om du har en RSS läsare eller en webläsare som stöder RSS.

Prenumerera (RSS)

Du kan läsa mer om hur prenumeration med RSS fungerar och se fler typer av innehåll publicerade i RSS läs mer på sidan Prenumerera.

Läs mer om att prenumerera