Nyheter

Skriv ut   Dela: Facebook   Twitter

den 18 september 2009

Öppen fästning

En karavan av bilar följer den slingrande grusvägen på Hemsön utanför Härnösand. Redan vid kön till färjan över Sannasundet är det tydligt att det händer något speciellt på Hemsön idag. Trots sol och svamplockarväder är det många som valt att besöka Hemsö Fästning som har Öppet hus.

Öppen fästning
Många tog chansen att undersöka Hemsö fästning när den var öppen under Kulturhusens dag

Många av dem som åker över med 12-färjan är mor- eller farföräldrar i sällskap med barnbarn i skolåldern. Och kanske är det just barn som kan lära sig mest av ett besök på Hemsö Fästning.
- Kalla kriget är en tidsepok som redan är glömd bland unga idag, tror Annso Grahn som är projektsamordnare för Hemsö Fästning.

När vi parkerat utanför ingången möts vi av en kvinna i militärkläder som hälsar oss välkomna och pekar ut riktningen.
- Jag förslår att ni börjar med att titta på kanonerna uppe på kullen och sen vandrar ner i fästningen genom gången där borta, säger Märta Molin som trots klädseln inte jobbar som militär men väl som avdelningschef på Murberget som vid årsskiftet tog över driften av Hemsö Fästning.
- Sommaren har varit bra, Hemsö Fästning har haft 1000 fler besökare i år än året innan, berättar Märta Molin.

Backen upp till kanonerna är brant, men väl uppe möts vi av en slående utsikt med hav så långt ögat når. Min idé av en kanon är en mindre pjäs på hjul som kanonskytten står bakom. Men den här kanonen kan man klättra in i! En berättarröst förklarar hur det gick till när kanonen skulle laddas och avfyras mot fientliga fartyg.

När det är dags att vandra in i fästningen så hamnat jag lite på efterkälken. En lång, ganska mörk, grottliknande gång leder ner i fästningens inre. Jag skyndar på stegen lite och stiger snart ut i en matsal med en liten kiosk. Det är nu känslan av att ha rest tillbaka i tiden börjar. Genom kioskens skyltfönster ser jag en Västernorrlands Allehanda från 1981 och en Fantomen från 1974.

Hemsö Fästning byggdes under 50- och 60-talet och fram till 1989 fick en del av dem som gjorde militärtjänstgöring på kustartilleriet KA 5 i Härnösand tillbringa tiden här. Undrar just hur det dagliga livet tedde sig - på en ö, mitt ute i skogen, under jorden? Och med fyra duschar och en telefonkiosk fördelade på 350 man!
- Det gick dåligt med bussar in till Härnösand så de värnpliktiga var avskurna från omvärlden. Hemskön brukade det kallas, berättar guiden Susanna Kempe.

Jag promenerar vidare in i den korridor som utgör en del av logementet. Dörr efter dörr leder in till små, identiska, fyrkantiga rum. Något direkt privatliv var det inte att tala om, sex personer fördelade på två våningssängar fick sammas i varje rum. På krokar på väggen hänger kläder upphängda. Det ser bebott ut - som om de värnpliktiga bara försvunnit ut på övning och snart kommer att vara tillbaka.

Samma känsla följer med när jag fortsätter genom Sjukan. Papper ligger på skrivbordet, en av sjuksängarna är obäddad och på kudden finns ett tydligt huvudavtryck. Fast tar man sig en närmare titt på den sjukanmälan som hänger på anslagstavlan ser man att den är daterad till 1989.

I officersmässen är inredningen och porslinet lite mindre spartansk än i den stora matsalen. Här finns en pärm där man bland annat kan ta del av en förteckning över tillrättavisningar. En man i 50-årsåldern har stannat till och läser förtjust om de tre värnpliktiga som i augusti 1961 tillrättavisades för att de vid terränglöpning icke presterat godtagbart resultat på grund av att de ätit blåbär. Företeelsen betecknas som tjänstefel och renderade straffet: Förbud under tre dagar att vistas utanför 2:a batteriets förläggningsområde.
- Nu går vi, tycker kvinnan i sällskapet.
- Nej, inte än, svarar mannen och bläddrar förtjust vidare bland papperen.

Inne i köket möts vi av en lapp som klargör: "Kängor förbjudna i köket". Överallt finns sådana spår efter verksamheten här - en telefonlista med kortnummer, en penna eller en telefon modell äldre. Egentligen är det inte förrän vi promenerat genom den sista gången genom berget och stiger ut i solen som tiden spolas fram igen. Utsikten över havet är om möjligt ännu mer slående än uppe vid kanonerna. Och där till vänster - en restaurang med uteservering att smälta intrycken på!

Text: Josefina Bylund
Foto: Björn Grankvist

 

blog comments powered by Disqus
 

Artiklar publiceras även i RSS-form. Du kan prenumerera på innehållet om du har en RSS läsare eller en webläsare som stöder RSS.

Prenumerera (RSS)

Du kan läsa mer om hur prenumeration med RSS fungerar och se fler typer av innehåll publicerade i RSS läs mer på sidan Prenumerera.

Läs mer om att prenumerera