Nyheter

Skriv ut   Dela: Facebook   Twitter

den 27 april 2012

Textilkonst från Färöarna

3 frågor till hemslöjdskonsulent Ulrika Bos Kerttu som producerat en utställning med Färöisk textilkonst. Den öppnar inom kort på Textilarkivet i Sollefteå.

 

Bild på Johanna av Steinum och Ulrika Bos Kerttu
Johanna av Steinum som också deltar i utställningen i samspråk med hemslöjdskonsulent Ulrika Bos Kerttu. I bakgrunden ett stickat täcke av Mia.

 

1.  Det är första gången som textilkonst från Färöarna visas i Sverige. Varför tror du att det är så?

 

Mönsterstickade Färöiska sjömanströjor på naturvit botten, spetsstickade schalar och strumpor känner vi till, men stickad textilkost är en relativt ny företeelse på Färöarna. Katrina Maria Hansen, kallad Mia, stickade sin konst på 1960 talet till någon gång på 1980-talet. Garnfabrikanterna på Färöarna har gjort stickmönster till tröjor och strumpor, men Mia var den första att skapa färöisk stickad konst. Efter henne har några yngre konstutbildade färöingar fortsatt att skapa stickkonst. Johanna av Steinum utbildad i Köpenhamn och London är mest känd. Johanna som på håll är släkt med Mia har lyft fram Mias stickade alster parallellt med sin egen konst.

 

2.  Hur kan du beskriva likheter/skillnader mellan deras och vår stickade tradition?

 

Den svenska bruksstickningen på 1800-talet har mer färg och är rikare på mönster. Speedetröjorna i Skåne är enfärgade men är alltid dekorerade med sammets- och brokadband. Ser man på kvinnotröjor från Hälsingland och Dalarna är de rikt mönstrade, långärmade, följer kroppen och midjekorta. De svenska tröjorna har ofta en stor halsringning med plats för vit överdel och sidenschal. Färgerna är traditionellt röd och svart med ibland lite inslag av grönt och vitt. Våra svenska mönster är blombårder och stiliserade blommor. Tröjorna har ofta monogram och årtal i stickat. Även männens tröjor har liknade mönster och är ibland svåra att skilja från kvinnornas.

Till den Färöiska kvinnans dräkt hör en konufolkatroyggja, ett kortärmat snörliv i mörka färger, ärmen till ovanför armbågen. Tröjorna är småmönstrade, midjekorta och slimmade efter kroppen. Ofta bär kvinnorna en trekantig stickad vackert mönstrad spetsschal över axlarna. Schalarna är naturfärgade och ofta fodrade med en stickad vit schal för att få mönstret att framträda.

De Färöiska sjömanströjorna har enkla små mönster, männen har längre tröjor och lång ärm, inte slimmade efter kroppen och tydligt manlig modell. De fyller en funktion på ett annat sätt än de svenska manströjorna som är mer till lyst.

 

3.  Vad var det som fick dig själv att fastna för verken?

 

Likheten med Märta Stinas alster och ändå helt olika. Märta Stina har varierat mönstren i sina täcken, stora och djärva i kombination med färger som är för mycket för oss på 2010-talet; rött och lila, rött och skarpgrönt.

Det unika med stickkonsten, att en enda person har stickat en helt egen grej som ingen annan har varit nära och den konstnärliga kvaliteten. Jag tycker att Mia har lyckats med att balansera kulör och mönster till en väl avvägd helhet. Det är en svår konst att sätta ihop så många färger och mönster. Att försöka göra något liknande hennes konst är inte så enkelt som man kan tro vid första anblicken, att få ihop de geometriska mönstren. Var ska jag börja sticka- vilken komponent? Dessutom är det en tidsödande teknik. Monteringarna beundrar jag, alstren är lika vackra på baksidan som på rätan. Mia har blandat massor med kvaliteter, tunt och tjockt garn, en del syntet och lurex och ändå lyckats få en bra kvalitet. Ju mer jag studerar alstren desto mer beundrar jag konstnären.


Ann-Sofie Ingman

 

Pil Läs mer om utställningen

 

blog comments powered by Disqus
 

Artiklar publiceras även i RSS-form. Du kan prenumerera på innehållet om du har en RSS läsare eller en webläsare som stöder RSS.

Prenumerera (RSS)

Du kan läsa mer om hur prenumeration med RSS fungerar och se fler typer av innehåll publicerade i RSS läs mer på sidan Prenumerera.

Läs mer om att prenumerera