Det lugna vattnet

Skriv ut   Dela: Facebook   Twitter

24 september - 13 november 2011


Konstnären Ingela Hamrin har målat av fotografier, tagna av hennes mamma i samband med en översvämning vid Selånger utanför Sundsvall.

Fotografierna av vattenmassornas åverkan på omgivningen har en mystik och förtätad stämning, som för tankarna till klassiskt landskapsmåleri. Genom att omsorgsfullt måla av dessa fotografier, laddar Ingela Hamrin händelsen med en ny betydelse. 


 

Så här beskriver Ingela Hamrin projektet Det lugna vattnet:


Längst in i en byrålåda
hittar jag några fotografier som föreställer en översvämning. Fotona är tagna av min mamma den 11 september 2001. Hon bodde vid den här tiden i Selånger utanför Sundsvall. Bilderna är små minnesanteckningar över vattenmassornas åverkan på omgivningen. Trots det lilla formatet är fotona monumentala och de bär likheter med klassiska landskapsmålningar. Här finns en stillhet och ett lugn, men scenerna är också ödesmättade och dramatiska. Man kan ana närvaron av människor men man kan inte se dem.

Titeln lånar jag från Prins Eugens målning "Det lugna vattnet", en målning laddad med mystik och samma förtätade stämning som jag upplever i mammas fotografier. Jag passerar det stadium där jag ser vad bilderna egentligen visar; en naturkatastrof. Kanske vill jag inte se den. Tänk om översvämningen är en konsekvens av det vi tror är en rubbning av jordens balans? I ett kaos av otyglat vatten söker jag något välbekant och jag låter själva vattenflödet bli en del av en ny ordning. Genom att omsorgsfullt måla av en katastrof, som har dokumenterats av en ren tillfällighet, laddar jag händelsen med ny betydelse.

Det var inte första gången trakten drabbades av översvämningar, och det var heller inte den sista, istället får jag intrycket att de har ökat i antal och omfattning. I samband med FN:s klimatkonferens i Köpenhamn 2009 talade man om ekosystemen och nödvändigheten att värdera dem utifrån ekonomiska termer. Det är intressant hur vi ser på naturen idag. Finns det alls någon likhet med 1800-talets suggestiva, mystiska och ibland skräckromantiska landskap? Är det möjligt att skildra naturen som betydelsebärare med tecken för oss att uttolka, så som Richard Berg beskriver det år 1896?

Instinktiv söker stämningsmålaren en belysning, en naturstämning, en nejd, bakom vilken han kan förlägga en ande, vilken äger hans egen själs kval och fröjder, dess ljusa och mörka drömmar. På sådant vis skänker han naturen en ande och ger henne en talande tunga, vars språk hans konst sedan tolkar.

Ingela Hamrin om sig själv:


Mina arbeten cirkulerar
kring frågeställningar om vad det innebär att vara människa, hur minnen konstrueras och hur vi präglas av vår uppväxt.

Jag växte upp i Indal, en liten by som ligger några mil utanför Sundsvall. Större delen av min barndom tillbringade jag ute i skogen, på ängarna och tillsammans med djuren på gården. Nu är jag verksam i Stockholm men min bakgrund speglas tydligt i min konst. Motiven hämtas från min närmaste omgivning och målningarna skildrar livet, människorna och miljön i det mindre samhället.

När jag målar utgår jag ifrån fotografier och mina egna upplevelser och minnen. Det dokumentära i bilden fascinerar mig. Exempelvis fotografiets skiftningar som antyder att fotot är just ett foto. Vad ligger dolt bakom bildens yta? Vad är sant och vad är vinklat? Jag söker en spänning i mötet mellan nuet, dåtiden och den tidskrävande processen att måla. Aktuella händelser och företeelser ställs i förhållande till det förflutna, genom måleriets långsamhet och konsthistoriska referenser.

Berättandet är viktigt i mitt måleri. Jag föreställer mig att varje målning är en scen där jag arbetar fram precis rätt stämning. Byggstenarna är små skiftningar i färg, form och framför allt ljus. Målningarna kan var för sig läsas som komprimerade skeenden, men tillsammans skapar de en koncentrerad helhet.

De senaste åren har jag deltagit i ett antal utställningar på museum, konsthallar och gallerier runt om i Sverige och i Aten, Grekland. Jag har också varit engagerad i arbetet med det konstnärsdrivna galleriet Studio 44 i Stockholm.

 

 

blog comments powered by Disqus