Folkminnen

Uppteckning nummer NM-THA0329

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Jag minnes mycket väl Ol. Persson i Västbyn i Holm..

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Sven Olsson-Åkerman  År: 1908

Socken/stad: Torp  By/kvarter: Nordanede

Jag minnes mycket väl Ol. Persson i Västbyn i Holm. I hans gård hade det en längre tid varit så där smått oroligt, och till sist blev det alldeles odrägligt. Ungdomen låg på logen om sommaren, men de fick ej vara i fred där utan måste flytta in. Där var det något bättre, men fullbra var det inte. Det slog i knutarna på nätterna och kastade småsten och sand på fönstren, men ingen levande själ såg man dit. Till sist måste man fara till en trollkarl, som bodde i Halgen i Stöde. Denne ställde i ordning något åt Ola och sade, huru han skulle bära sig åt och så frågade han honom, om han kunde spänna för hästen ordentligt. Jo, det trodde han sig om att kunna. "Ge dig iväg då!" mente han. Ola hade ej hunnit långt, förrän bägge skacklarna ramlade ifrån, och det var lögn, att han fick dem att sitta. Till sist måste han vända tillbaka till trollkarlen och få honom att spänna för. Då detta för gjort, säger han åt Ola: "Då du nu kommer till Holms kyrka, träffar du alla de där andarna, som håller till hos dig, men du får ej göra dem illa, utan du skall stiga av, och leda hästen med ena handen och föra undan andarna med den andra, så att du kan komma fram.

Då han kom till kyrkan, såg det ut, som det skulle ha legat en tjock molntapp tvärs över vägen och långt framöver. Han måste stiga av och leda hästen en hel fjärdingsväg, tills han kom hem. Nu gjorde han, som han blivit lärd. Först laddade han bössan med ett skott, som trollkarlan ställt i ordning åt honom. Sedan tog han den ena av de två flaskorna, han fått, öppnade korken på den och snodde runt åt ett håll, till dess den var tom, och så gjorde han likadant med den andra men åt motsatt håll. Då även den var tom, skyndade han sig att bränna av skottet ur bössan. Trollkarlen visste precis ögonblicket, då det där skulle ske, och då sköt även han, så att han ej skulle bli ut för allt det där anhanget. Då Ol. Persson sköt, bar det iväg med hela sällskapet norröver. Det lät, som då en virvelvind snor fram.

Den gången gick det bra, men, då han ett par år därefter träffade själva fan i farstun, då han skulle gå ut en natt, då blev han tokig. Han tyckte, att den onde blåste ut en blå låga ur halsen och mitt i ansiktet på sig. Han blev aldrig mera bra.


Ur Hammarstedtska arkviet. Trollkunniga I.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA329


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


HÖHÄSSJA



BOSTADSHUS RESIDENSET POLISSTATION

Spännbuckla

Dräktjacka

Tång