Hoppa till innehåll
OBS! Vi har en ny hemsida:
Här
Denna sida är ej aktuell och uppdateras inte.
Start
Upptäck
Skola
Projekt
Om oss
Anpassa sidan
Talande webb
Föremål
Inventarienummer:
M27047
Sakord:
Kniv
, Fällkniv
Givare
: Filmare Hans Östbom Sundsvall Sundsvall
Rysk fällkniv
Efter ett par veckors filmande hoss en N´gonnossanfamilj ute på Taimyrhalvöns tundra i Östra Sibirien, återkom vi med helikopter till Chatanga, ett litet slitet och sjaskigt samhälle vid en flod med samma namn. I en av de administrativa byggnaderna, där vi skulle sova i ett av de kala rummen i väntan på morgondagens flygresa tillbaka till Moskva, pågick en fest.Vi blev genast inviterade till drickandet och ätandet, som bestod av vodka i halvlitersbuteljer och kokt renkött i en stor aluminiumgryta mitt på ett bord. Runt bordet och i olika grader av berusning satt ett antal personer av högre rang i den lokala hierarkin.
Flygplatschefen, driftsingenjören för det ryska diamantletningskonsortiet och en infödd Nentz, som inte nyttjade vodka och som presenterades som ledare för jordbruksministeriet på Taimyr, med säte i Dudinka, vid Norilsk. Jordbruket på Taimyr visade sig efter vår fråga vara lika med organiserad jakt på vildren, samt renskötselbrigader i bysovchoser. Diskussionens vågor gick höga och ämnet var Taimyrhalvöns framtid i ett marknadsanpaasat Ryssland. Den allmänna meningen tycktes vara att Gorbatjov var en av de grövsta banditer som sett dagens ljus och satt igång den process som nu skulle leda till denna avlögsna provins undergång.
Jordbruksministeriets ledare som också var Nentz, ett inhemskt folkslag, var dock inte lika oroad som de ryska deltagarna. Han ansåg att människor hade levat här långt innan ryssar och kommunism någonsin existerat och att grunden för mänsklig existens på Taimyr, renen, fortfarande fanns i stora mängder och troligtvis skulle fortsätta att göra så också någon tid framöver. Som utomstående lyssnade vi intresserat, via vår tolk, till meningsutbytet och framförde även vår åsikt att en stor del av ursprungsfolken här till viss del skulle kunna återgå till självförsörjning med jakt och fiske. Vid änden av det stora bord vid vilket det hela försiggick, satt en herre, elegant klädd och med yttre som skvallrade om ädlare sysselsättningar än administration av dess marginellt belägna provinser. Han deltog inte i diskussionen, men drack vodka ur ett solkigt dricksglas med djupa klunkar.
Höggradigt berusad och av oklar anledning lutade sig mannen efter en lång verbal utläggning över bordet, fixerade mig med blanka ögon och överlämmnade en fickkniv som han halade upp ur sin ficka. Vår tolk hade vid det laget givit upp sina försök att tolka den alltmer diffusa konversationen. Jag fick därför aldrig klart för mig vad som föranledde den plötsliga gåvan. Dagen efter, eller senare ett par timmar senare, packade vi in oss i ett litet jetplan som skulle ta oss till Moskva. Längst fram i kabinen satt mannen som givit mig kniven. Tolken berättade nu att personen ifråga var en högt uppsatt regeringsman från Moskva, på oklart uppdrag ute i provinsen.
Mittemot regeringsledamoten satt två medelålders, rejält tilltagan ryskor i pälsmössor och tjocka kappor. Han konverserade damerna allt intensivare och bara något mindre berusad än tidigare under natten. Enligt tolken var det mycket oanständiga saker han tilltalade kvinnorna med. Respekten för den högt uppsatte mannen fick kvinnorna att ändå tåla det han sa till dem en lång stund. Då mannen inte fick något svar, blev han ännu mer opassande och damerna steg plötsligt upp och lämnade planet.
En kvart senare kom tre polismän och bad den högt uppsatte regeringsledamoten att följa med. Under dom två timmar som följde stod planet hela tiden stilla på plattan och med piloterna färdiga för start. Kvinnorna och två poliser med mannen mellan sig kom åter in i planet och vi kunde lätta från den platta permafrosten vid chatanga på Taimyr. Under resan till Moskva konsumerade mannen som givit mig fickkniven raskt närmare två halvlitrar vodka, somnade in och störde inte de två damerna mer.Mig tilltalade han inte heller mer och varför han gav mig sin fickkniv är fortfarande en gåta.
Hans Östbom
Fotograf och dokumentärfilmare
1996 01 08
Händelsen utspelade sig i juli 1994
Förnamn
Måste ifyllas!
Efternamn
Måste ifyllas!
Gatuadress
Ort
E-post
Säkerhetsfråga (lös räknetalet)
2
+
7
=
Fel svar!
Måste ifyllas!
Skriv ut
Dela:
Information
Läs mer om föremålssamlingen
Upptäck mer