Folkminnen

Uppteckning nummer NM-MEU52525_1



Titel: Bonden Lars Forsberg skulle gifta bort…

Upptecknare: Helmer Granbom
Meddelare:    År: 1962

Socken/stad: Borgsjö 

Bonden Lars Forsberg skulle gifta bort sin ende son, Magnus. Hans utvalda var tjänstepiga på gården sedan något år tillbaka, hennes namn var Ragnhild. Forsberg var av en ansedd storbondesläkt, fastän själv inte särdeles klyftig, hans största intresse tycktes inskränka sig till "brända och destillerade drycker", vilket inte hindrade att Lasse och hans gumma Kajsa skulle ställa till med ett storbröllop, värdigt en storbonde och deras ende son. Det blev också ett bröllop, som lät tala om sig långliga tider efteråt, fastän kanske inte på det sätt som de hade tänkt sig. (mer om detta i ett annat exc. under nedastående EU.-nr.)

I bröllopsgården hade man förberett bröllopet efter bästa förmåga, med både mat och dryck, båda slagen med tanke på att ingen skulle behöva gå från bröllopsgården hungrig eller törstig. Och säkert vad drycker beträffar, något mera än vad kunde anses lämpligt för somliga, som vi senare skola se. Vigseln förrätades i kyrkan efter Gudstjänsten och bruden var, dagen till ära, smyckad med både slöja och krona och dessutom bar hon en stor bukett röda nejlikor. Även brudgummen var oklanderligt klädd, men hans jållning passade inte riktigt bra till den välskurna fracken. Brudparet och hela brudföljet tågade in i kyrkan, brudpar, tärna och marskalk ända fram till koret, där prosten Arbman väntade och egentligen vigselakten, vilken avlöpte utan missöde. Både brud och brudgum svajade tydligt och klart, när vigselförrättaren frågade Vill du ha denna osv. Bruden hade överräckt buketten till tärnan medan brudgummen sökte reda på vigselringen i västfickan. Brudföljet åhörde stående äktenskapslöftet. Sedan vigselformuläret var genomgånget och "de tu var ett" tågade brudpar och följde ut ur kyrkan, där alla skjutsarna stod färdiga för återfärden. Brudparet i dråska i spetsen för hela brudföljet, som bestod av många hästskjutsar. Efter hemkomsten bjöds brudparet och gäster på kaffe vid ett kaffebord, som var dukat med rikligt tilltagna brödskålar. Till kaffet serverades sprit av flera slag och varken brudgummen eller hans far var av den sorten att de spottade i glaset utan lät sig både kognacken och punschen väl smaka. Det var egentligen först nu som bröllopsfesten började på fullaste allvar.

Nordiska museet. Frågelista. Sp.208: Bröllopsminnen.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: EU52525


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


ÄLV BRO

KYRKA JORDBRUKSBEBYGGELSE ÄLV LANDSBYGDSBEBYGGELSE LANDSVÄGSBRO

SKOLA

Golvur

Skoband

Urnyckel