Folkminnen

Uppteckning nummer NM-AEU37460_3

Titel: Det var en vårvinter………….

Upptecknare: Carl C:son Liljedahl
Meddelare: Arrendator Johan Vilhelm Andersson

Socken/stad: Stöde By/kvarter: Ulvsjön

Det var en vårvinter på 1880-talet, då jag körde timmer här i skogen. Jag hade varit ned till sjön med ett timmerlass och var på återvägen hem till skogen och kojan, där vi bodde och hade stallet för hästarna. Det var i skymningen, och jag hade kommit mitt på en myr, där var höga snökant.

Mitt på myren såg jag ett fint ekipage, som kom efter mig och ville köra om. Jag sökte så fort som möjligt i den djupa snön att komma på sidan av vägen och lämna plats för det fina ekipaget, förspänt med två hästar, som voro ovanligt små till växten. I åkskrindan sutto två pälsklädda herrar och stirrade rakt framåt. Jag trodde genast att det var någon förvaltare och skogstjänsteman från Ströms bruk; Det var detta bolag, som ägde skogen däromkring. De voro således mina förmän och ville visa mig artig, naturligtvis, och komma ur vägen för dem. Medan jag höll på med att i den djupa snön söka draga undan kälkarna, körde ekipaget förbi och jag hörde tydligt de små pinglande bjällrorna. Det gick så fort, att jag till min stora grämelse inte hanh lyfta på mössan förrän de voro förbi. - När jag reste mig upp för att titta efter dem, voro de spållöst försvunna från vägen. Ingen annan väg fanns varken på myran eller längre fram i skogen, ingen annan bostad än den jag bodde i fanns i närheten. Vart kunde de ha tagit vägen i denna svåra teräng, det var endast skog och för övrigt berg, som var omöjligt att ta sig fram över.

Sedan jag stått och funderat en god stund fort jag till skogsskift i tanke att de kanske voro där och inväntade mig. När jag kom fram till kojan, satte jag in hästen i stallet och tittade mig omkring, men inga herrar, allt var tyst och stilla som vanligt i den mörka skogen. Endast berguvens ho, ho hördes och snöripornas vilda skrän. Detta var ju bara en vanlig företelse men skipaget var något ovanligt den tiden på kvällen i dessa otillgängliga bergstrakter.

Jag väntade länge på kvällen att någon skulle komma och hälsa på mig men det kom ingen. Hela ekipaget var sålunda en oförklarig uppenbarelse. Det måste finnas mycket mellan himmel och jord, som ingen kan förklara. Sagesmannen var en morbror till mig och har alltid varit en sanningsälskande person. Han bedyrade på sin ed det inträffade, som jag härmed lämnar som det var utan förklaring.

Nordiska museet. Frågelista. Nm nr 195. Spökhistorier.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: EU37460

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Andeväsendena

"Lucias släkte" eller de underjordiske

Man har sett de underjordiske eller deras kreatur och andra tillhörigheter

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer