Folkminnen

Uppteckning nummer NM-TNM1201



Titel: 193. Gubben tog ej emot medicinen.

Upptecknare:  
Meddelare: Lars Petter Johansson 

Socken/stad: Torp  By/kvarter: Hångsta

Det var en gång på 1820-talet, nedan relaterade inträffade. Lars Olsson i Nordanede söp mer än vad nyttigt var. Gumman hans var förtvivlad och visste sig intet fattigt råd. Fick Lars hålla på, så söp han upp både gård och grund. Slutligen beslöt hon sig för att vända sig till en klok gubbe - "Huljegubben" i Selånger. Hon tog ett av barnen med sig till sällskap och for dit. När hon framförde sitt ärende, sade "Huljegubben" att han icke kunde lämna uppgift på ett ofelbart botemedel mot hennes mans onykterhet förrän följande dag. Det var emellertid för lång väg mellan Selånger och Nordanede för att husutru Olsson skulle kunna fara hem på kvällen och sedan vända tillbaka dagen därpå. Därför sökte hon sig nattläger i "Huljegubbens" hölada på gårdstomten. Sova kunde hon likväl inte. Frampå natten fick hon alltså bevittna att ett mycket fint ekipage körde upp på gårdsplanen. Det var en stor droska, dragen av parhästar, och i droskan satt en elegant herre, vars namn hon ju ej visste, men som hon på goda grunder gissade vara "Horn-Per", ehuru väl inga horn syntes just då. "Huljegubben" gick ut emot skjutsen, och mellan honom och "Horn-Per" uppstod ett vänskapligt samtal, vilket hustru Olsson mycket väl uppfattade inne i ladan. Sålunda hörde hon huru "Horn-Per" undervisade "Huljegubben" om botemedlet åt Lars i Nordanede. Hustrun skulle nämligen baka en brödbulle och i denna insmuggla tre hårstrån från en onämnbar del av hennes kropp samt låta sin man äta upp bullen. Men så tillade "Horn-Per" att hustru Olsson och hennes barn logerade i höladan. Denna deras närgångenhet förtröt "Huljegubben", varför han anmodade "Horn-Per" att vrida av nacken av dem, vartill dock denne genmälde, att han icke kunde göra detta, emedan de i ladan läst för sig. Huruvida hustru Olsson inväntade den följande dagen och kom i samtal med "Huljegubben" eller om hon, sedan det åter blev tyst vid gården, smög ut och for hem, förmäler ej historien. I alla händelser visste hon ju redan på natten vad botemedel hon skulle använda. Och när hon kom hem anställde hon alltså det föreskrivna baket. Hur det nu var, så hade hennes Lars på något outrannsakligt sätt fått nys om vad hans kära hälft hade för sig, varför han icke behagade äta, när hon dukade upp sin bulle, utan förklarade att hon fick kalasa på den själv. Följaktligen blev det heller ingen förbättring med gubben Lars. - En dotter till Lars Olsson vid namn Eva, har berättat om detta äventyr.

Torps Hembygdsförenings Folkminnesuppteckningar, nr. 25-205, gjorda i början av 1930-talet.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1201


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


MUSEUM INTERIÖR TAKMÅLNING BOSTADSHUS MUSEIFÖREMÅL HERRGÅRD



STADSGATA

Mössa

Lie

Stol