Folkminnen

Uppteckning nummer NM-TNM1499

Titel: Trollkarlarna i Risa.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: År: 1908

Socken/stad: Torp

Det var någon gång på 1820-talet. Till en gård i Sillre i Borgsjö, där de hade lekstuga den kvällen, kom några karlar från Risa i Torp. Främlingarna satte sig till att spela kort, svära, domdera. Husbonden i gården stegade då fram till dem och sa, att de skulle sluta upp med detta. Han tålde inte sånt leverne, för han var religiös. Då blev risakarlarna ursinniga, och en av dem sa, att detta skulle han få sota för. Den mannen kunde gå i osynlig måtto, in och ut genom lykta dörrar, bäst han ville. En längre tid roade han sig nu med att natt efter natt gå in i fähuset hos bonden i Sillre och släppa lös alla korna. Man låste fähuset, men det tjänade ingenting till, och då mannen (husbonden) satte dit vakt, löstes korna mitt framför näsan på denne. Det var ett rent elände bara detta, men än värre saker hände.

Sillregubben var en dag i skogen med drängen och högg ved. Bäst det var ropade husbonden till: "Nu fick jag första trollskottet!" varpå han genast fick hemåt. Kommen halvvägs fick han ett skott till, och hemma på gården träffades han av det tredje trollskottet. Karlen blev dödssjuk på fläcken. Det blev nu ingen annan råd än att skicka ett bud till Risa och försöka tala väl med den, som skickat skotten. Denne sade, att livet stod inte att rädda, emedan alla tre trollskotten träffat. Sillregubben dog också inte lång tid därefter, Han hette Forsberg.

De där Riksakarlarna gick en gång under pågående nattvard in i Torps kyrka osynliga och drack ur allt vinet ur kannan på altaret. Men detta skulle de inte ha gjort, ty då en av dem därefter träffade prästen, högg denne honom med en kniv i armen, så att blodet kom ut, och därmed var det sluttrollat för honom. För alltid. Han förlorade förmågan helt och hållet. Ungefär likadant gick det också för en annan av dem. Denne ville gifta sig med dottern till en av kyrkvärdarna i Torp, men inte ville hon ha ngt. att göra med en, som hade så stygga rykten om sig. Då tog risakarlen och gjorde henne efter sig, och sen blev hon alldeles tokig efter honom. Fadern lade emot av alla krafter, men vad hjälpte det mot en, som kunde gå osynlig och genom lykta dörrar. Friaren gick till flickan, så ofta han ville, trots båd lås och bevakning. Dessutom ställde han till allehanda förtret åt kyrkvärden. Ett vanligt spratt var, att selen flög av hästen och långt på sidan vägen, då kyrkvärden var ute och körde. Kom så en gång en bergmästare från Falun och reste genom trakten på väg till Östersund. Den där stackars kyrkvärden skjutsade honom till vägs ett stycke och kom därvid naturligtvis nog att klaga sin nöd. Nog skulle det väl gå bra och ställa till rätta detta, menade bergmästaren. Då de skiljdes, lämnade han kyrkvärden en skarpslipad dolk och lärde honom, huru han skulle bruka den. Då selen nästa gång flög av hästen, skulle han hugga med dolken i luften på den plats, där det kunde antagas, att den osynlige gynnaren befann sig. Det dröjde inte längre än till dess att kyrkvärden kom hem på gården, så fick han tillfälle att pröva medlet. Han högg och stack vilt i luften runt hästen. Med ens skrek det till så styggt och gällt, och - - drä stod trollkarlen med ett ymnigt blödande sår i låret och jämrade sig överljutt över att han nu mistat trolldomskraften, som han köpt sig för sin själs salighet. I och med detsamma var det förstås också slut med flickans kärlek till honom.

Ur Torp sockens årsbok nr 6, 1951, s 15-16. Sägner från Torp om trollkunniga och deras bedrifter. Med stöd av anteckningar gjorda i bygden för Nord. Museets räkning.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1499

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Magi

Trollkunnigt folk och deras bedrifter

"Viskarlar" och "kloka gummor"

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer