Folkminnen

Uppteckning nummer NM-SNM1510



Titel: Svår hungersnöd.

Upptecknare:  
Meddelare:   

Socken/stad: Stöde 

I stöde sockenkyrka i Medelpad förvaras i handskrift en beskrifning öfver Stöde Socken, författad 1769 af Magn, N. Nordenstan, komminister därsammanstädes. På tal om gamla ödesbölen heter det där i § 17:

"Dessa synas hafva kommit i skattevrak dels under digerdödsåldern, dels i krigstider ock många påkomna frostår, till exempel Loböle, hvarest ännu synas tecken till åkrar och diken. Där skall förrådet varit så smått, att en moder, näör hon gick till skogs på arbete, afstillade sina små barn därmed, att hon strödde några näfvar hampfrö uti håren på en utbredd skinnfäll, hvilka korn barnen sutto ock i igenhämtade dagen igenom utan att äga någon större delikatess."

I samma socken finnes en skogsby Vigge. Denna har namn enligt Nordenstam " af viggen d.ä. bärgkammen, som ligger östanföre, eller också att det fordom kan hafva hetat vägheden, emedan härom lärer varit någon stråkväg i forna dagar." För några hundra år sedan hafva sju bönder varit på den näjden, hvilka harf sina bostäder å ömse sidor där vid Viggesjön. Efter digerdöden skulle ingen mer varit behållen af dem alla än Pal eller Palne, som bodde i Palböle ock var samtida med Bratte i Brattås. Denne Pal, som ock gifvit namn åt Palsjön, säges vidare hafva varit en rik man och gått med silversporrar på sina stöflar. När grannarna i förnämnda tid utdogo, berättas Palnes två söner hafva intagit alla Vigges ägor.

Om Brattås heter det, att där har en i sin tid rik ock ansenlig man samt god smed bott, hvilken hetat Bratte, på hvilkens ankomst man skulle hafva måst vänta, innan prästen fick hålla tidegärd, ock skullel man inte få lof att ringa, förrän dönen af Brattes resetyg hördes från Ökne bro. Skedde annorledes, så for gubben i ifver förbi ock satte af ända till Tuna kyrka, såsom det säges händt en julmorgon.

Bratte gick om vintern klädd i en mudd af bäfverskinn.

Hvad här berättas om Bratte träffar ock in på jätten Blacke, som var med om att bygga Högs i Helsingland ock efter hvilken det höga Blackåsbärget säges vara uppkalladt.
____________
(Se Widmarks beskrifning öfver Helsinland, s. 65. Uti Schisslers Hälsinga Hushåldning, Sthm 1749, omtalas ock grufliga minnen af digerdöden. Förr än Järfsö sockenkyrka år 1747 begynte tillbyggas, funnos nämligen under kyrkans takfot trenne svarta människohufvud, som säges blifvit ditsatta till åminnelse af denna digerdöden af de då för tiden lefvande.

I Ofvansjö i Gästrikland berättas det, att en by, v.n. Sylbyn, skall hafva råkat i ödesmål under digerdöden. Alla invånare dogo utom två käringar. Dessa upptogos i hvar sin af de närliggande byarna, som därvid delade Sylbyn midt i tu.)

R. Bergström o. Joh. Nordlander: Sagor, sägner ock visor. Sv.L.V: 2, Stockholm 1885, sid. 85-86.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1510


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


Skola Klassfoto

KVINNA MAN BARN

Skola Klassfoto

Vävprov

Duk

Bindmössa