Folkminnen

Uppteckning nummer NM-MNM1662



Titel: Jöns i Jältan.

Upptecknare: L.P. Dahlgren
Meddelare:    År: 1874

Socken/stad: Selånger 

Hä var ´n gång ´n kär för bra mångä år sän öppi Torpssokkna, ti ´n by söm hettä Jältan. ´N dänn kärn var olldeläs ( "i flera socknar i Medelpad säges alldeläs ock sa" (Dahlgren) värst dukti tell o späla fijol. Män sö haddä-n o lärt sä to en, söm kunnä mer än supä o sättä nör (sätta från sig glase). Han haddä lärt sä to sjalvä ´n Gammäl-Nisse. ´N dänn byn, söm kärn boddä ti, låg olldeles utsönnär (utmed, längs) alva; o då var-ä ´n kväll, söm kärn jekk nö te ånä o sättä sä o gnäka (gnida) på fijoln, söm han haddä mä sä; för han haddä hört talas öm, att öm ´n villä lärä sä spelä rektit, sö skullä-n gå nö ti nan sjö häll nan å tre torsdagskvällär ättär (ätter m.) på ra, sö skullä-n få lärä to ´n hålä. Ja ´n Jönsch han sö jolä, jekk nö ti ån, o sättä sä o gnäka o gnäka, o då kommä-nä ´n kär, ´n obegripeli fin ´n härrä, fram tell-n o saa: "Du täntjär bli spelman du, hörä ja?" saa-n. "Jaa", svära ´n Jönsch. "Jag är spelman jag o", saa ´n dänn finä häärn. "Jassö", saa ´n dänn, söm sott o gnäka på fijola, "kanski ja kan få lärä mä na littä to i då?" saa-n. "Ja, hä kan du föll allt ´n få", saa häärn, "hä kom an på va du vill je mä", saa-n. "Va vill i ha då?" saa ´n anrä. "Jaa, ja vill ha i svarta kattä", saa ´n, "o då sköl du få komma nö to alva tre torsdagskvällär ättär (ättär m.) varaan, tre dyngn förä ny, o då sköllja löva dä, att du sköl kunna späla rektit o då", saa-n. "Jaa - ja tar i på ola", saa ´n Jönsch. O sö jekk-n nö ti alva öllä tre di dännä torsdagskvällan, o vart ´n rektig ´n mästar tell o späla fijol.

Män sö skullä-n föll betala spelpänningan o nan gång, han skullä föll je ´n hålä ´n dänn svartä katta, söm han skulle ha. Joo, vänta, sköl i föll få hörä, hörrä ´n hålä vart lura. ´N Jönsch tog säg e svart e kattskinn han, o stöopä (stappa m.) öpp mä na littä halm, jekk sö nö ti ånä o lemnä di dännä kattskinnä ått a hålä. Män mään han stog o fönderä o såg på prisanten, han haddä fått, sö passä ´n Jönsch på o sprang söm syndadestraffä han.

Män inna han jekk sta o lämnä di dännä vassarä (märkvärdiga) skinnä, sö tängt-n föll söm sö: "Hä kan föll hännä (hända), ätt ´n hålä kom springenäs ättär nu, då han få si, ätt ja har närrä-n. Ja sköl ta o skära fögan (nästan) ov svängremma, söm ja har på mä." Joo, ´n Jönsch hann int längär, än just sö myttjä han nåddä ta vi döralåsä, sö var ´n surä ättär o nappä tag baki svängremma hansch Jönsch o rykkte tell; män remma jekk ov, o ´n grönä damp söm ´n säkk däri färstä, sö hä döna ti helä byggninga. Män ´n Jönsch kommä unna han, för ´n hålä haddä ´nt makt tell o förföljä (forfoljä m.) -n in i stugu int.

Män ´n ohyjjeli börj (borg m., duktig) ´n spelman vart to a Jönsch dänna. På allä bröllöp (brollop m.) o lekkstugär skullä-n no vära mä, öm hä skullä vära rektit fint.

Sv. L. III:2. Sagor, sägner, legender. Stockholm 1937. Sid. 170-171.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1662


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer




VINTERBILD BOSTADSHUS

KYRKSTAD KYRKA

Yxa

Kopp

Lorgnettschatull