Folkminnen

Uppteckning nummer NM-SNM1692



Titel: Genom en då 80-årig timråbo ……………..

Upptecknare:  
Meddelare:   

Socken/stad: Skön 

Genom en då 80-årig timråbo fick jag på 90-talet del av följande sägen, som handlar om en skönsbo och skall förklara ortsnamnet Orsill i Timrå. Historien skulle vara hämtad ur en handskrift. Liknande berättelser ha också ofta varit i omlopp i Skön under äldre tider. Tiden för kristendomens införande har tydligen varit och förblivit en sägenomspunnen tid.

När Staffan var verksam som Hälsinglands apostel, då omfattade Hälsingland hela Norrland, och "Nordanstig" var för honom och hans män vintertid framkomlig som ridväg långt norr om vår bygd. Om Staffan varit till Skön, det vet vi ej, men många anhängare för nya läran vann han i "Hälsingland". Hans förkunnelse eller i varje fall dess frukter nådde också oss. Någon av vikingahövdingarna Fale Bure residerade även då på "Skaun" och bland vikingakämpar i bygden kan nämnas viking Finn i nuv. Finsta. Dessa var emot "Hvite Krist" och hans folk och hade just segrat över en skara kristna, måhända i nuv. Bruksbacken, där Nordanstig anslöt till Alnö-sundet. Denna backe var dåtilldags en dyster hålväg, på ömse sidor omgiven av storskog, i vilken fienden lätt kunde gömma sig. Och nu firades segern med gästabud hos Finn. Till festen hörde också att platsen för striden besöktes och att kämparna där hyllades. Men gästabudet måste avbrytas, ilbud berättade, att de otrogna, d.v.s. de kristna, åter samlats. Åter kom till strid men nu segrade den nya lärans män. När kvinnorna sedan på platsen begrät de fallna kämparna, räckte en vikingakämpe något som han funnit på marken, till en Fale Bures dotter. Hon hade då utropat: Det är Staffans märke! Sannolikt var det ett krucifix. Hur kände hon det? Jo, hon hade mött missionärer, mottagit deras budskap om barmhärtighetens Gud och kommit att avsky avgudablotet. Men nu fick fadern vetskap om vad som hänt, hon blev förhörd, bekände och kördes på dörren. Hon skickades till en underhövding, som bodde i Sil (=sel) och i samband därmed beskylldes hon även för hor, därför att någon sett henne tala med en missionär. Därav skulle Orsil (Horsil) ha uppkommit. Själv betygade Buredottern sin oskuld. Hon torde också ha stått fast vid sin kristna tro trots påverkan från den asatrogna hustru till underhövdingen i Orsil. Hennes föräldraborg blev ju också sedermera kyrka i Skön enligt vad traditionen säger oss.


Mattias Oskar Johannes Svedberg: Från gamla Skön. Del II, sid. 57-59. Sundsvall 1950.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1692


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


FJÄLLVÄRLD SJÖSTRAND



BOSTADSDHUS

Urnyckel

Skål

Sked