Folkminnen

Uppteckning nummer NM-TNM1694



Titel: Från någon by väst i socknen var han, Ol-Måscha. ……………..

Upptecknare:  
Meddelare:   

Socken/stad: Skön 

Från någon by väst i socknen var han, Ol-Måscha. Och han kunde syna vatten och gräva brunnar. Man berättade i min ungdom också om andra hans bedrifter. Och eftersom jag sett hans namn i gamla handlingar från 1700-talet och haft glädje av hans goda stenmurningskonst, anser jag honom värd ett eget litet kapitel.

Ol-Måscha lär ha utsynt, grävt och murat minst ett 20-tal brunnar i Skön, enligt de gamlas utsago. Daniel - Ersen i Berge anlitade honom också å det hemman jag sedermera blev ägare till. Brunnen var grävd till erforderligt djup. Ol-Måscha åtog sig, sedan han synt vatten, att gräva brunn på så eller så stort djup. Och nu var stensättningen påbörjad. Men då hördes Ol-Måscha skrika och domdera nere i gropen. "Vem ha gått å reve bort bräa, som ja la över åra, när ja geck ner i brunne?" En gumma, som kom gående ner emot brunnen fick skulden och ovettet och hade det besvärligt nog med att få tillbaka brädan på rätt plats, så att O.M. blev nöjd. Vattnet hade redan stigit över en aln, så att första stenläggningen redan låg under vatten. Icke utan möda fick han brunnen klar, och vattnet har sedan aldrig där trutit. - På samma gård murade han också en stenkällare, som stått sina modiga 150 år och alltfort är i bruk.

Men så berättades även om en märkelig färd, som han gjorde. Han hade en bror i Stormörtsjön i Torp och denne hade ett par finnar, som han ville ha hjälp att bli av med. De ville förgöra både honom och hans kräk och även en grannes egendom. Ol-Måscha måste komma. Denne gick då upp på kyrkogården, där han hade något fuffens för sig. Rätt vad det var försvann han från sällskapet och de gick och sökte honom både länge och väl. Men så kom en gubbe och skrattade åt dem. Han kom nå snart igen, skå i få si, sa denne. Och hur det nu var, så hördes ett sus i luften och där föll plötsligt Ol-Måscha ner framför dem, barfota, halvnaken och illa däran. Sedan han kvicknat till, berättade han, att han lagt sig hos brodern. Hur han kom dit, visste han inte. Men när han legat en stund, kom där finnarna och gjorde något hokuspokus, och han åkte utan vidare ur sängen. Obarmhärtigt fort hade det gått. Värst var det med fötterna, som liksom strukit mot grantopparna. Fötterna verkade nästan skinnlösa. - Gubben O.M. måste bäras till sitt tillfälliga hem, men han lär snart ha kryat på sig. Och när brodern från Torp efter någon tid kom på besök, hade han med sig gubbens kläder, låt vara att det bara var några trasor. - Hur hade det hela gått till? Ja, det kan man undra. Men brodern blev fri finnarna och deras trolltyg.

Mattias Oskar Johannes Svedberg: Från gamla Skön. Del II, sid. 47-48. Sundsvall 1950.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1694


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer




BARRSKOG

KRAFTVERK

Vävprov

Sedel

Teckning