Folkminnen

Uppteckning nummer NM-MEU37493_1

Titel: En gång för femton år sedan …………..

Upptecknare: Carl C-son Liljedahl
Meddelare:

Socken/stad: Njurunda

En gång för femton år sedan var jag en sommarnatt ute och körde min bil, kl. var 3 på morgonen. Jag passerade ett ställe som i gamla tider kallades "Tingstagärdsbacken" emedan där hade hållits ting i forna tider. Där ligger en stor gravhög den största av de många sådana här i Njurunda, som det nu är fråga om. Den daterar sig från vikingatiden.

När jag kom ett stycke från gravhögen mötte jag en flicka, som jag mycket väl kände, och jag undrade vad hon gjorde ute denna tid på natten, det var ju ingen helgdagsnatt, ty då hade det kanske inte varit så märkvärdigt om hon varit på någon nöjestillställning. När jag kom mitt för flickan vände hon bort ansiktet, liksom hon inte ville visa sig för mig. Jag körde förbi henne men vände mig om för att övertyga mig om att det var den flicka, som jag kände, men nu var hon spårlöst försvunnen. Jag stannade bilen och sökte noggrant i buskaget, som fanns där på den ena sidan av vägen, men inte ett spår av henne kunde jag upptäcka. Det verkade som ett trolleri. Jag stod en lång stund och funderade, sedan jag sökt henne runt omkring på platsen. Ingen annan bil eller något fordon, som kunnat ta henne med hade passerat. Jag sökte i två timmar varför jag måste överge att finna henne.

Platsen där jag såg nedanstående heter Ovansjö.

Sista gången jag upplevde en sådan händelse var för åtta år sedan, det var också en dam som försvann. Det var en mörk höstnatt då jag även nu körde min bil och mötte en liten kvinna. Bilens strålkastare föll på henne, och jag bländade av lyset för att inte genera henne så mycket. Damen ifråga var så liten att jag aldrig sett en så liten människa. Hon var klädd som en sjuksyster med, vad det såg ut, en svart kåpa på huvudet och lång kappa. Då jag vid tillfället körde ganska fort bromsade jag in farten för att inte stänka ner henne - det var mycket smutsigt väglag. Trots detta gick hon ned i diket och höll sig efter gärdesgården, som fanns där. Jag tänkte genast att detta inte kunde vara en verklig människa som var så ovanligt liten. Jag stannade bilen men kom mig inte för att tilltala henne. Då det var så mörkt bakom bilen kunde jag inte se vart hon tog vägen. Upplevelsen är full sanning och ingen dikt. Hennes litenhet bevisar att det var något övernaturligt.

Nordiska museet. Frågelista. NM. Nr. 195. Spökhistorier.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: EU37493

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Döden och de döda

"Skrömt" ("Spökerier", "oknytt" efter en död)

Övriga fall av spökerier

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer