Folkminnen

Uppteckning nummer NM-NNM1784

Titel: Då kunde korna lätt föräta sig, ……………..

Upptecknare:
Meddelare:

Socken/stad: Skön

Då kunde korna lätt föräta sig, helst om de släpptes ut med tomma magar. De fick den s.k. trumsjukan. Då hade det sina risker om kreatursägaren ej var beredd eller hade kännedom om de saftiga klöverfältens fara. Med kännedom om riskerna hade jag skaffat mig en s.k. troakar med mandrin. Dessbättre behövde jag ej använda den på egna djur men i stället på andras. På hästarna när korna släppts på frodiga fält, kom det alltid någon rätt vad det var och bad om hjälp. Vid dylika tillfällen är snar hjälp nödvändig, så det var ej annat än att "ta gent över snett i alla riktningar", dvs. för tillfället endast åt det håll där faran hotade. Vid framkomsten kunde en å två, ja ibland tre kossor vara färdiga för kniven. Men troakarn gjorde kniven obehövlig, och efter någon timme kunde kossorna åter tillfredställa det nyss avstannade matbegäret.

Mattias Oskar Johannes Svedberg: Från gamla Skön. Del II, sid. 29-30. Sundsvall 1950. Troakar är ett instrument som används till att sticka hål på bukväggen så att gaserna kan släppas ut.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1784

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Boskapsskötseln

Kreaturens sjukdomar och dessas botande

Diverse

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer