Folkminnen

Uppteckning nummer NM-MNM2012



Titel: Förgjord.

Upptecknare: Jonas Hjalmar Höglundh
Meddelare:    År: 1927

Socken/stad: Njurunda 

En man hade friat till en flicka och fått avslag, vilket nu retade honom därhän, att han förgjorde henne under en dans med dödmull. Denna hade han kramat till en boll i handen, som han förde en gång runt kring hennes huvud. Det snodde då liksom till i detta men när det genast gick över, anade hon därför ingenting. Men på natten kom det emellertid igen, då hon låg som i en dvala och såg bara likkistor, med vilka hon arbetade sig svetttig. Slutet härpå blev, att hennes hjärna vart förvriden, vadan allt i rummet föreföll henne avit eller upp och nedvänt, på morgonen när hon vaknade. Till den ändan steg hon upp och rätade till allt i sitt tycke, vilket naturligtvis blev tvärtom. Och från den dagen var hon underlig och grubblade och alls sig inte lik. För det mesta satt hon och stirrade på ett och samma ställe, eller då sjöng och fantiserade ihop underliga saker om sitt elände. Som hon blev allt värre och mera svårhanterlig, var man tvungen att sända henne till ett hospital.

Emellertid vart hon bättre om en tid och kom hem, där hon snart blev lika virrig igen. Nu hade en syster till henne fått veta, att hon blivit förgjord och gick därför till en trollgubbe i Sköns sn. Medelpad för att rådfråga denne. Han talade (Filegubbe) också till punkt och pricka om förhållandet, vilket han såg i ett brännvinsglas. Enär det nu var för långt gånget, trodde han sig ej orka med det onda, men sände i alla fall till flickan två slags medicin. Det ena skulle hon dricka och det andra tvätta huvudet med i solnedgången samt sedan slå det åt kyrkogården till. Allt gjordes efter föreskriften fast utan synlig verkan.
___________

Om en annan flicka berättas, att hon fått av otyget och blev sjuk utan att precis vara det. Ty hon hade varken värk eller plågor utan en intensiv längtan, vilken var henne ofattbar. Detta tog naturligtvis på flickan, och till slut liknade hon mer en död än en levande. Då gick en av bröderna hennes till en visgubbe, som berättade, att hon fått ohyran i kaffe på en auktion. En pojke hade givit henne och hade stått bakom den och skrattat, när hon drack. Alltsammans såg gubben i ett brännvinsglas vari han även visade flickans bror den som förgjort henne. Mannen kände honom väl och föstod orsaken till hans handling, den han gjort i hämnd för obesvarad kärlek. Emellertid vart flickan botad och levde sin ålder ut.

Men ville nu någon hämnas igen på sin fiende, så kunde den "vise" ställa, så att han fick samma åkomma för livet.
___________

Om så en flicka, som förgjorde en man på grund av uppslagen förlovning. Medlet hade hon lagt i ett saftglas och bett en pojke ge honom för att avleda misstanken på henne. Men mannen fick för mycket och blev svag vorden samt aldrig bättre, trots anlitade trollgubbar. En tid efter dog han för egen hand.

För ett fästmöfolk blev även förlovningen bruten genom att en flicka lade sig mellan och vann sålunda honom. Den försmådda flickan vart härför ond samt ställde i sin vrede till en dosis i litet brännvin, som han fick av en annan och erhöll därvid svåra nervryckningar, att han inte ens kunde vara stilla under sömnen. Till slut vände han sig till en trollgumma och blev botad av henne.

Nordiska museet.Frågelista. Manuskript, bd 4, sid 249.253.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM2012


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


SKOGSMARK VÄG

HAVSVIK

KULTURLANDSKAP GRAVFÄLT JORDBRUKSBEBYGGELSE ARKEOLOGI

Strumpa

Klockkedja

Bår