Folkminnen

Uppteckning nummer NM-TNM1813

Titel: Även en annan källa fanns i Skön, ……………..

Upptecknare:
Meddelare:

Socken/stad: Skön

Även en annan källa fanns i Skön, en offerkälla, där mången slant uppfiskats av ungdomar utan kännedom om hur eller i vilken avsikt mynten hamnat där. Förhållandet var att det där befintliga vattnet hade en annan inneboende kraft i jämförelse med trefaldighetsvatten, då det gällde dess verkan på individen, som inmundigade det. I förbigående kan nämnas att källan, som är belägen i Berge, i bergsluttningen mot söder från kyrkan, användes en lång tid av en smed, "Debå", som där hämtade gårdsvatten, liksom senare en annan backstugusittare Strandkvist, varför källan största delen av förra seklet gick under namn av "Strandkvistkällan", över vilken Strandkvists mor hade en öm omvårdnad. Ja, ej att undra på, för var det någon som hade en obesvarad kärlek, var saken lätt avhjälpt genom att vederbördande efter vad som sades bara hade att ta vatten ur källan i en medhavd flaska och om det var en flicka även i flaskan droppa något av det månatliga. Var det en gosse, så fanns det även möjlighet för honom. Det slog aldrig slint. Att en slant skulle slängas i källan, faller av sig själv. Att slanten även kunde delas, så att ej allt föll i källan, utan att mor Strankvist hade någon nytta av den, är även begripligt. Mor Strandkvist hade även schå med att hålla källan fredad för illasinnade personer. Vatten hämtades av de familjer som bodde vid kyrkan och i gamla skolan innan någon skolbrunn grävdes, det hon ej kunde förhindra. Rikligt med vatten gav också källan, men en illasinnad person, kunde ju som nämnts förstöra vattnets magiska kraft. Detta förhindrades effektivt genom att mor Strandkvist tillsåg att en stålbit ständigt så att säga svävade över vattnet. I allmänhet var det lättast med en sax, som kunde hänga i ett snöre på en i källan nedstucken stör. En dylik anordning lade nedskrivaren märke till när han som barn var i något ärende till någon noraskogsare, som bodde intill kyrkan. Fast någon kännedom om saxens uppgift hade jag ej då. Ej heller lyckades jag i likhet med en jämnårig till mig, nämligen Johan Mattsson i Maland, hitta någon slant, trots att jag vid 25 års ålder blev ägare av området.

Källans innehåll tog dock slut för rätt många år sedan, då en person som fått löfte att där hämta sitt vatten, tog sig före, som han sade, att spränga ner ett vattenrum, med resultatet att vattnet tog andra vägar. En sak som rent av, om det än låter drastiskt, många ville begråta för det härliga vattnets skull.

Mattias Oskar Johannes Svedberg: Från gamla Skön. Del I, sid. 112. Sundsvall 1947.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1813

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Magi

Magiska medel

Från källor o andra vattensamlingar

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer