Folkminnen

Uppteckning nummer NM-NNM1816



Titel: I samma veva kom Stark-Ante från Laggarberg i Timrå gående, ……………..

Upptecknare:  
Meddelare:   

Socken/stad: Skön 

I samma veva kom Stark-Ante från Laggarberg i Timrå gående, försedd med gevär eller björnbössa, som det hette. Ovetande om vad som tidigare försiggått, rusade Stark-Ante fram till en större tall, som stod intill skogsgläntan, lade an och sköt på björnen. Icke heller detta skott var dödande, men björnen vaknade upp av smällen, fick syn på Stark-Ante och rusade blint på honom. Att ladda om var inte till, men Ante tog skydd bakom tallen. Och nu vidtog dansen kring tallen under ett ihållande brummande från björnens sida. Ante var vigare än björnen och höll sig väl skyddad på tallens baksida. Ante tappade emellertid bössan, och strax var björnen framme och tog den samt slog sönder den i ilskan. Hur det var, så reste sig björnen på bakbenen, gick fram till tallen och slog ramarna omkring den i tanke att kunna på detta sätt fånga sin plågare. Men tallen var grov, och ramarna nådde ej fram till Ante. Denne, som med skäl kallades Stark-Ante, grep tag i björnramarna och tryckte dem intill tallstammen. Trots att björnens krafter hade betydligt avtagit på grund av blodförlusten, hade Ante all möda att kunna hålla fast besten, till dess den andra skytten med hjärtat i halsgropen kom framsmygande och med ett nytt skott förpassade nalle till sällare jaktmarker.

När skallkedjan hört sista skottet och brummandet äntligen upphört, förstodo de, att faran var över, och samlade sig för att se hur allt hade avlöpt och i första hand om det lilla barnet var vid liv. Mannen med fårbogen var den förste som tog hand om barnet. Han hade nämligen märkt, att björnen vid första skottet släppt sin fårbog, varför han trotsade faran och tog igen sin förlorade fårbog. Endast ett litet stycke därifrån låg barnet och kved. Det levde alltså ännu. Det hade då varit utan mat i tre dygn. En kvinna, som följde med skallkedjan, försökte giva barnet sitt bröst, men först när det lilla pyret fått värma sig en stund i kvinnans sköte och hon droppat mjölk i den lilla av frossa skälvande munnen, började krafterna så småningom återkomma. Kvinnan tog sedan barnet med till sitt hem och gav det ytterligare vård. Samtidigt som skallkedjan kom hem från skogen, kommo också Lapp-Nisse och hans hustru. Björnen fraktades sedan ned till byn.

Stark-Ante skulle, när allt var avklarat i skogen, bege sig hem. Kommen ett stycke på väg, erinrade han sig den sönderslagna bössan, varför han återvände. Sedan han samlat ihop delarna av sin bössa, kände han sig trött. Nappataget med björnen hade ändå pressat honom till det yttersta. Han satte sig ned vid tallen, där ringdansen med björnen nyss ägt rum, och slumrade till. Hur länge han sovit visste han inte men vaknade vid att något mörkt och ludet föll från tallen ned på honom. Då kände sig Stark-Ante liten. Glömmande bössdelarna rusade han upp och iväg hem såsom jagad av något ont. Stark-Ante blev aldrig sig lik efter den dagen. Det hjälpte ej att han fick reda på att det som föll ned från tallen var björnungen, som i förskräckelsen efter första skottet begivit sig upp i tallen. Ante påstod, att det var något förgjort med i spelet. Hans bössa hade alltid förut dödat. Nedskrivarens mormor har berättat om denna händelse. Hon hade i sin tur hört den av sin mor. Enär min mormor var född 1801, skulle således händelsen ha inträffat under 1700-talets senare del.

Mattias Oskar Johannes Svedberg: Från gamla Skön.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1816


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


MAN FISKELÄGE

ÄLV

ALTARSKÅP KYRKA KYRKOINVENTARIE

Skolplansch

Fälltäcke

Teckning