Folkminnen

Uppteckning nummer NM-MNM1819



Titel: Koleradropparna utgjordes till större delen av sprit, ……………..

Upptecknare:  
Meddelare:   

Socken/stad: Skön 

Koleradropparna utgjordes till större delen av sprit, och han fick alltid för besväret med inköpet smaka dropparna i fråga. Han var i dylikt ärende inne i staden vid marknadstiden, då kolera började mojna av och det ej var så stor brådska. Han gjorde en lov väst på stan, till vinfabriken vid Viklundsbron. Där träffade han en sättnabo, som varit in på fabriken och köpt sig ett par kannor kalabravin. Sättnabon hade varit i staden för hästbyte och fått några kronor emellan för var gång men samtidigt fått sämre hästar, den sista var ganska dålig. Knut som även var känd som hästdoktor, blev tillfrågad om han kände något bot för djuret i fråga. Det kan jag visst, hade Knut svarat, men då måste du följa mig hem. Knut räknade med att få åka hem, varför han föreslog omedelbar hemresa. Under sju förtretelser och åtta bedrövelser kommo de upp till Knuts hem. Sedan de först sprätt på spritrördheten med större delen av det inköpta vinet, gingo de ut för omsyn av kraken, vilken då stod med hängande huvud och tycktes vara illa däran. Efter en grundlig okulär besiktning, som bestod i att man tittade hästen i halsen, lyfte på svansen samt undersökte skravlet, var saken klar. Hästen led av skräll. "Ja, du ta en hen slägga åså ta jag en hän plåten, å den håll jag framför huve på hästen, å du ska slå tell hä du rå mä på plåten, så hä sjong i luften." Sagt och gjort, de togo sina redskap och sättnabon visade sina krafter med att slå ett redigt rundslag på plåten. "Ä du tokig", skrek Knut och ryckte undan plåten, och slaget med all sin hårdhet råkade hästens panna. Kraken stöp handlöst och gick med en suck till de sälla jaktmarkerna, efter vad som berättas. Knut gav sättnabon en grundlig utskällning för att han slog så oförståndigt. Sättnabon skällde ner Knuten för han hade lurat honom att slå ihjäl hästen. Hur det hela sedan avlöpte, mäler ej historien.

Mattias Oskar Johannes Svedberg: Från gamla Skön. Del I, sid. 103-104. Sundsvall 1947.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1819


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


SJÖ

GRAVFÄLT ARKEOLOGI GRAVHÖG MAN

RÄLS

Ask med färgpennor

Ljusstake

Blöja