Folkminnen

Uppteckning nummer NM-SNM1839



Titel: De flesta gravhögar …………….

Upptecknare:  
Meddelare:   

Socken/stad: Skön 

De flesta gravhögar ("jättehögar" ha de förr kallats) äro genomgrävda, i äldre tider av skattsökare, senare på grund av vetenskapligt intresse. Det finns åtskilliga sägner om hur man skulle bära sig åt för att kunna komma i besittning av gravgodset. Bl.a. skulle grävningen ske på midsommarnatten. För övrigt skulle man under grävningsarbetet hålla sig absolut tyst. Icke ett ord fick yttras. För att få reda på vilka högar som innehöllo skatter skulle man på torsdagskvällarna under våren ha sina ögon riktade mot gravhögarna. Om man då upptäckte små eldslågor ("drakeldar") över högarna, kunde man säkert "finna skatt" där.

På posthemmanet i Högom (där nedskrivaren haft sitt föräldrahem) fanns en sådan hög, där man sades ha sett järtecken. Bonden på hemmanet tog med sig sin dräng och begav sig upp på kullen. Här tecknade de åt varandra huru de skulle förfara, och så började arbetet. Då de grävt en god stund stötte de på en flat sten. I ivern trodde de att det var ett kistlock. Matte (så hette bonden) tog ett stadigt tag i kanten och slet vad tygen höll, men det satt obarmhärtigt fast. Draken höll tydligen fast locket, så att det icke kunde rubbas. Under tiden arbetade drängen av alla krafter för att få undan jorden runt kistlocket. Hur det var rördes omsider stenen. Matte flyttade sig något åt sidan så att drängen skulle kunna få ett tag i stenkanten. Men samtidigt kom han att rikta blicken hemåt och fick se att gården brann. "Si du gårn brinn", sa han till drängen, släppte taget om stenen och sprang ner för att släcka elden. Komna halvvägs märkte de emellertid till sin förvåning, att det inte alls var någon eldsvåda. Nu förstodo de, att alltsammans var en synvilla, som draken åstadkommit för att få behålla sin skatt. Snopna återvände de till gravhögen. Men när de nu lyfte upp stenplattan, funno de bara en lerkruka och en kopparkittel av ganska enkelt slag. Alltsammans hade förvandlats, eftersom man pratat med varandra under grävningen. Saken blev snart känd, och drängen gjorde ingen hemlighet av att det var "bonn" som pratat, och så fick denne sedan heta "Prata-Matte Högom". Händelsen skall ha skett på 1820-talet.


Mattias Oskar Johannes Svedberg: Från gamla Skön. Del I, sid. 8-9. Sundsvall 1947.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1839


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


TORP BOSTADSHUS RIVNINGSHUS

BOSTADSHUS BONDGÅRD

SPARANDE

Bord

Mugg

Burk