Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N5119a

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Horneper och Spel Nisse

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Helga Gerdin  År: 1925

Socken/stad: Nätra  By/kvarter: Gärden, Bjästa

Till Örnsköldsviks Allehandas Redaktion, Örnsköldsvik.
Här om dagen läste jag i Allehanda en uppmaning till allmänheten att skriva ner och skicka in gammal vidskepelse och skrock.
Härmed vill jag bidraga med en liten artikel, som påstås vara sann.

I mitten av 1800 talet bodde en båtsman i Nätra, som hette Östgöte. Han var mycket skicklig fiolspelman, som under sin vistelse i Stockholm brukade spela på kungl. slottet. Östgöte hade många barn däribland en son, som hette Nils. Denna tycktes ha ärvt sin sin faderns goda anlag för fiolspelning. Fadern skaffade Nils en fiol för egen räkning. Nils spelade både i tid och otid. Men fadern tyckte ej om att han spelade för mycket. En dag sade fadern till honom: "Du hanterar din fiol, så det blir aldrig någon riktigt spelman av dig". Men Nils hade sina egna tankar och svarade, "Jo vänta bara, ska pappa få se, pappa ska nog bli efter". Nils hade hört berättas, att man skulle gå ner till forsen i ån till en av kvarnarna, tre tordagsnätter å rad, i nedan, så skulle man få lära sig riktigt hantera sin kära fiol.
Nils gav sig alltså iväg ner till kvarnen, och infann sig på klockslaget 12. Där satte han sig och spelade så gott han kunde. Bäst han satt där, kom en mycket fin herre in till honom och frågade om han ville lära sig spela. Ja, svarade Nils och försökte visa sig så morsk han kunde, fastän han i sitt innersta kände sig kuslig till mods. Den fine herrn började då underrätta honom de första grunderna, och det började gå bättre för honom. Mannen sade till Nils att infinna sig nästa tordagsnatt presis kl. 12. Då skulle en annan herre komma, som var ännu skickligare. Men du måste vara flitig hemma under tiden och öva de grunder, som jag nu lärt dig. Därmed försvann han. Även nästa torsdagsnatt infann sig Nils på bestämd tid. Då kom en annan man in till honom. Det var en mycket anskrämlig varelse. Han såg ut som halv människa, som halv hund. Bärande en stor svart bok under armen. Han sade till Nils om du vill lära dig spela riktigt, så måste du i denna bok skriva in ditt dopnamn och taga dig ett tillnamn, som du själv vill ha. Nils tog pennan, som mannen hade med sig och skrev med blod ur vänstra handens ringfinger det namn han ville ha. Då började mannen undervisa Nils, och han gjorde verkligen stora framsteg. Mannen försvann när han sagt till Nils att infinna sig även nästa torsdagsnatt. Nils spelade och gnodde hemma så till och med bord, stolar och allt vad som fanns inomhus rörde på sig. En stor svart katt kom in och dansade på bordet. Föräldrarna blevo förvånade över huru sonen spelade. Nästa tordagsnatt den tredje och sista alltså begav sig Nils åstad igen till den vanliga mötesplatsen. Bäst han satt där och spelade kom självaste Horneper in till honom bärande samma svarta stor bok under armen. Han hade stora horn på huvudet och överallt på kroppen, han var verkligen grym och hemsk att se tyckte Nils. Horneper ville ha ännu en namnunderskrift. Han sade: "Jag spelar för dig och du brinner för mig". Då blevmed ens Nils förskräckt, slängde fiolen i backen, tog till flykten och sprang det värsta han kunde hem och stängde dörren.
Dagen därpå skulle han gå och se på sin fiol, den låg där alldeles söndertrasad. Han tog ej hem den, tog aldrig i en fiol mera. Nils blev aldrig någon spelman. Han köpte ett torp i sin hemtrakt, och där kände han sig lycklig.


Se vidare Uppteck. n:r. N5119b

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Uppteckningsnr: 5119


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


BIL MAN KVINNA

SKÅP

LANDSBYGDSBEBYGGELSE BOSTADSHUS

Gjutform

Skolplansch

Medaljong