Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M2448

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: En upptågsmakare och rimmare.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstagare Jonas Andersson  År: 1917

Socken/stad: Anundsjö  By/kvarter: Norrflärke

Farfar min, var en stor upptågsmakare och rimmare. Då hans enda dotter hade giftat sig och brudföljet tågade från kyrkan, gick farfar främst med en kont på ryggen och sade till alla han mötte: "Dynga å könt´n ä förste pönt´n".
Vid detsamma bröllopet kom farfarsgubben sista morgonen själv och väckte alla bröllopsgästerna. På ena axeln bar han en korg hängande på en käpp. I den hade han samlat i hop av allehanda mat. Det var bröd, smör, ostbitar, köttstycken o. s. v. Då han kom in i något rum, där gäster låg, ropade han: "Nu kom vi vä körgen på stanga för siste ganga! Já ha vöre dell Viken å fott i siken å dell Skagen å fott älle slagen å dell Årve å fott na kårve" (korvar)
- Så bjöd han dem förse sig ur korgen av "älle slagen". Vid ett tillfälle tänkte en karl från Själevad göra honom svarslös och frågade honom, huru många slåar det behövdes i en "anesjömes" (öknamnet på folket i socknen). Ögonblickligen svarade farfar: Dä bruk räck dell vä två, men - dä gett (måste) vära tolv, om han skä kûnna bära ´n själakalv".

Då han kom till kronouppbörden en gång, ville fogden höra något kvickt av honom och frågade : "Vet Nils Anderson, vad de gör i helvetet i dag ?" Farfar svarade: Jo de bränner och steker med allan flit, för de väntar fogdar och länsmän dit".

Anm.
Om vi översätter detta till riksspråket, lyder det: "Gödseln och ryggsäcken (konten) är första punkten ", d. v. s. det viktigaste av allt. För att kunna förstå, huru verkligt fyndigt och kvickt gubbens tilltag var, behöver man känna till en sak. På den tiden och långt framgenom var det mycket dåligt ställt med vägar i denna socken. Då man sommartiden skulle frakta hem varor, var det att ta näverkonten på ryggen och bära. Näverkonten och Anundsjö - bon var oskiljaktiga.

Sagesmannen uppger, att karlarna från utbyarna brukade ta näverkonten på ryggen, då de på söndagsmorgonen gick fram till kyrkan. I den har de mat för dagen, om vägen var lång. Behövde de den inte för detta ändamål, tog de den ändock med. Det kunde ju hända, att de fick tag på något att bära hem i den. Brudfadern utgjorde i detta bröllopståg en allegorisk figur, som hade till ändamål att framhäva, vad som för de bakom åkande nygifta var de allra viktigaste delarna, då de nu med andra foten steg in i livet - för dem bondelivet i Anundsjö

- det var justament "dynga" i betydelsen gödseln och näverkonten. Antecknas bör att gubben i fråga var absolutist, något för den tiden mycket ovanligt. Det var alltså intet fyllepåhitt.

Samma uppt. Även under rubrik :VII. Sagor och sägner. B. Sägner. b. ) Odlingssägner (hembygden). II. Sägner om en bygds bemärkta män.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:VIII_1917. Uppteckningsnr: 2448


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


FASADUTFORMNING BYGGNAD

LANDSBYGDSBEBYGGELSE JORDBRUKSBEBYGGELSE

GUDSTJÄNST

Hatt

Pipstånka

Skolplansch