Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N1451

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: På sälskytte

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Fiskare Per Vilhelm Dahlbäck  År: 1915

Socken/stad: Nätra  By/kvarter: Ulvöhamn

Det var den 5 mars 1841 som far min och några karlar till härifrån Ulvöhamn första gången gav sig ut på säljakt ute i havisen. De hade rustat sig för att vara borta en två månader. Först drog de båten och all utrustningen över "lann-lia" (landisen) som brukar vara omkring två mil bred, sen rodde de över "vre" ut till själva "havisen". Sedan de dragit båten och alla grejorna så långt in i isen, att de för länge sedan förlorat allt land ur sikte, gjorde de sig i ordning att stanna där en längre tid och jaga. Båten stöttades med isstycken på alla sidor, så att den stod riktigt stadigt, och sedan spändes tältet över båten riktigt omsorgsfullt. Båten skulle nu bli deras hem för ett par månaders tid framgenom.

De hade legat därute en vecka och lyckats skjuta några sälar, så att de fått koka sälkött. De avgnagda benen hade de kastat ut genom tältdörren och i båtens framstam. En morgon satt där en kråka och hackade på benen. Från början var hon litet skygg, men snart blev hon så tam, att hon kom och satte sig på männens axlar, och hon avlägsnade sig aldrig långt från båten. Men - då de på skärtorsdagskväll kom hem till båten, hade kråkan farit sin väg. Hon hade säkerligen reda på vad som skulle komma. Jo, på natten kom det en oerhört stark nordoststorm och bröt upp isen. Då var ingenting annat att göra än att hålla undan. Det var en satans dag, fast det var långfredagen, sa far då han berättade detta. De revade seglet så att det var bara en aln kvar, men det såg ändå ut som skulle masten springa. Så hårt stormade det. De måste ta ner seglet helt och hållet. Och inte nog med att det stormade. Det snöade så omåttligt, att det var svårt se från akter till för på båten. Så var det hela långfredagen. Sedan blev det något litet bättre, men fortfarande var det omöjligt att försöka snedda av inåt land- bara hålla undan och följa med isen. På fjärde dagen varsnade de land och då var de i Gävlegrepen. Här var det bara issörja långt ut till havs. De satte nu till seglet och drev båten så långt in i sörjan, att den fastnade och inte kom längre. Här var sörjan så hårt hoppackad att de kunde gå på bara smörjan. De drog nu på medförda kälkar alla sina varor in på detta område där större isstycken var hopkörda och så tog de dit båten och slog upp tältet. Där måste de ligga i tre veckor innan de slapp ut i öppet vatten. I mitten av april kom de hem. Det hade gått dåligt för dem. De hade endast fem decker och en säl. De sade, att de uppgav alt hopp om räddning, då de var ute på havet i snöstormen, men - nästa vinter gav de sig iväg igen! Då fick de vackert väder hela tiden och gjorde en mycket god fångst.



Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


VINTERBILD FÄBOD

HÄRBRE KORNHÄSSJA VINTERBILD HEMBYGDSGÅRD

BOSTADSHUS FISKAREBOSTAD

SKULPTUR

Herrväst och byxa

Sko