Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N5079

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Min egen upplevlse

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: N. Westman  År: 1925

Socken/stad: Själevad  By/kvarter: Överhörnäs

I gamla tider när humbugen var som störst påstods det att det skulle finnas ett djur kallad kattlo, som skinnet skulle kunna lysa över stora områden. En allmän önskan var, att kunna fånga ett sådant djur då priset var högt. Det påstods att på en krutmagasin i Stockholm fans ett skin som var betald med ett pris av etthundratusen kronor. Så var det inte underligt att folk var ivriga att kunna fånga ett sådant djur. Det sades att om man kasta stål över detsamma så var det fångat. Så var humbugen för fyrtio år tillbaka.
Nu skall jag berätta hur det gick till för bonden och drängen som skulle fånga detta djur. Vi voro två pojkar som voro ute för att fånga räv, det hade varit snö i skogen, men hade tinat något så det var ispipor i skogen. Vi kommo till en stor yvig selgbuske där fans det rävspår, mörkret inträder och vi tände ljus för att kunna lägga ut sax, och busken blev som ett eldhav. Bonden ser skenet samt springer till stallet och ropar på drängen. Kom skall du få se ett kattlod nere på ängen! Kom skall vi taga det! De springer nu av alla krafter dit ner. Kommen en bit i från skenet, stannar de, då säger bonden till drängen, har du någon kniv. Jo säger han, samt lämnar honom densamma kniven skulle ju nämligen tjänstgöra för stål bonden kastar nu kniven över oss, och i detsamma släckte vi ljuset, samt skriker till av alla krafter. Nu blev det bråska utav bonden och drängen begiver sig nu i djup snö uppför den långa åkern fastän det fans en väg i närheten. De hölo på att alldeles springa ihjäl sig. Bonden kommer in slänger sig på soffan samt får inte fram ett ord, bara störnar. Hustrun blir alldeles vettskrämd, hon frågar hur det är fatt, men intet svar, mannen bara pustar. Hon står nu alldeles rådvill, men i detsamma tänker hon på att gå till en av sina grannar för att fundera med dem, hur hon skulle bära sig åt. Kommen ut på gården, möter hon drängen, han var sju gånger värre än bonden. Samt kommer raglande på stugubron och får inte fram ett ord. I all förskräckelse vänder hon om för att se till sin man Hon frågar vad som varit å färde, då börjar han på att repa till sig litet, samt börgar berätta, att han varit ner på ängen, för att fånga ett kattlod. Men råkat ut för ett hemskt missöde. Trodde sig själv fått sett den ondes skepnad. Men nu kommer han just ihåg vart drängen tagit vägen. Då berättar hustrun att hon sett honom ute på gården komma raglande till stugubron. Så där gick det för bonden och drängen som skulle bliva förmögna, på ett kattlod.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Uppteckningsnr: 5079


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


FARTYG

KYRKA VINTERBILD



Stol

Skolplansch

Örngott