Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N5122a

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Warsell

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: J. Wiklund År: 1925

Socken/stad: Nätra By/kvarter: Ulvöhamn

Till Redaktionen av Örnsköldsviks Allehanda
Enligt Eder anordnad pristävlan om gamla minnen om skrock, vidskepelse m.m. avses härigenom meddela ett och annat dels personliga ärfarenheter dels andras upplevelser om vilkens sanningsenlighet ej bör betvivlas, för en med dylika upplevelser, kan för en oinvigd synas mystisk men vi måste ärkänna att i gamla tider har det funnits personer som både sett och hört mycket som för allmänheten varit fördoldt. Min sagesman som jag i yngre år ofta på vinterkvällarna besökte för att i dunklet vid den öppna spisen åhöra den 70 åriga Gubbens ärfarenheter berättar bland annat om WARSELL
En stormig höst då regnet stog som spön i backen hadde Gubben i något ärende varit till S=socken passerade så stora landsvägen på återresa förbi U=kyrka där av gammal sägen skrock och annat brukade visa sig, för att ej behöva riskera att se elle höra
Något vek gubben av från allmänna lansvägen och passerade en gångstig som vek av ifrån kyrkan samtidigt hörde han en köran i skarpt trav i mörkret passera förbi utan att kunna se något, plötsligen var det som en massa glas krossats till smulor och så blev det stilla och tyst, den väg han nu följde rann en flera meter bred bäck vilken måste passeras för att komma på allmänna landsvägen denna var nu tillfrusen så den ansågs vara säker för fotgängare, för att i det rådande mörkret gå säkrare hadde gubbben försedd sig med en käpp kommen ungefärligen i midden av bäcken flyttade han käppen ett stycke före sig, då upptäcktes att bäcken tinat ut från andra sidan och följaktligen ej kunna passeras över nu var det ej annat råd än att vända om till baks kommen så på bäckens andra sida så ramla den isskorpan som nyss betreds ner i den flytande strömmen med ett skrammel som mycket liknade vad som hördes vid den gamla kyrkan, vilken nu utan tvekan måste passeras förbi, vilket ock gick och väl hadde gubben endast tagit ett steg fram på den tillfrusna bäcken utan att känna sig för med käppen så har han gått en säker död till mötes nu fick han förklaringen på vad han hörde vid den gamla kyrkan
En annan gång förklarade Gubben det händer sällan någon ting gott eller ont som jag upplevat som ej förebådats genom varsel tillexempel berättar han en tidig vår noga räknat år 1872 begav han sig ut till S=vikens fiskeläge i sällskap med en gammal Båtsman kommen ungefärligen på halva väggen rodde de förbi en bergudde längs ner vid stranden satt där en vitklädd gumma viftande med handen som tecken att hon ville bli med, vilket hon även fick gå med i båten ingenting talade hon men om en stund var hon spårlöst försvunnen, Nu är att ärinra att den gamla Båtsmannen såg inte gumman emellertid varskodde den som sett och tagit gumman i båten att de skulle ro alt vad de orkade för att nå den plats de ämnade sig till vilket dock med stora ansträngningar lyckades trots ett orkanliknande oväder som blåste opp inom en kort stund.
En lördagsafton var samma berättare av åvanstående ute i en skog för att hugga virke till fjerdingsbottnar nu var det så sent på kvällen att solen var i nedgående varför gubben ansträngde sig till det yttersta att fälla det han börjat med samtidigt hördes det runt om kring yxhugg som om det varit en del arme av skogsarbetare. samtidigt vände han hemåt, men den gången blev jag verkligen rädd enär jag hade i oförtänksamhet ohelgat Sabathen förklarade gubben.
En vår tidigt i själva islossningen kom berättaren härav till förut nämnde fiskehamn för att göra en del förberedelser till fiskesäsongen nu fans det icke flera i hamnen än det sällskap han hadde med sig bestående av två karlar och en halvvuxen pojke. plötsligen blev han varse ett vitklädd fruntimmer när vid stranden gående upp till sjöbodarna där blev ett förfärligt väsen
De tomma strömmingskaren liksom rullades om varandra. Detta är goda tecken sa Gubben, genast skall vi fara ut med noten kommen några hundra famnar från hamnen fick de syn på ett strömmingsstim genast gjorde de sig i ordning för kastning som det heter på fiskarspråket när de fick noten i land fiingo de fullastade båtar med strömming i sanning en stor fångst.

sök på Uppteck. nr. 5122a

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Uppteckningsnr: 5122

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Jakt, djurfångst och fiske

Jakt - och fiskerihistorier

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer