Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-K1154

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Bortlovad åt fan.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Nils Teolin Göransson  År: 1917

Socken/stad: Vilhelmina  By/kvarter: Stornäs

Det har farit en gammal predikant här på trakterna, som är nerifrån Hälsingland och heter Käck. han brukar berätta många gamla historier, och han tror, att de är sanna. En av dessa historier är denna. - Det var en kvinna, som hade lovat bort åt den onde sin lille son. Då denne var 15 år gammal, skulle fan få ta honom, hade de kontrakterat. Men kvinnan ångrade väl detta, ty hon talade om det för gossen, då tiden närmade sig, att han skulle bli tagen. Pojken gick och talade om alltsammans för prästen. den natt, då pojken fyllde 15 år, tog prästen honom på kvällen med till kyrkan, satte ett bord frampå höggolvet och lade på detta kyrkbibeln samt ställde dit ett brinnande ljus. Slutligen satte han pojken upp på bordet och ritade på golvet en ring omkring alltsammans. Där skulle nu pojken sitta, ända tills prästen själv kom och hämtade honom. Men dessförinnan skulle det komma flera olika personer och försöka få honom utom ringen, men han skulle inte låta varken locka eller skrämma sig, ty det var bara djävulen, som antog olika skepnader. Så gick prästen. Om en stund fick gossen se sin mor komma. Hon grät och bad honom följa henne hem. Inte skulle han sitta där, ty det var så farligt, sade hon. Pojken rörde sig inte. Sedan kom andra bekanta personer och gjorde likadant, men de kom ingen vart med pojken. Sedan blev där uppe på läktaren ett "oförskräckligt" leverne av onda andar i alla möjliga stygga skepnader. En av dem såg ut som en flådd katt, och den kom hoppandes från läktaren och ända fram till pojken, men denne lät ej skrämma sig. Så blev där med ens stilla och tyst, och pojken såg prästen komma inöver kyrkan. "Du har bestått provet bra", sade han, "nu är du fri. kom och följ mig!" Men nu hade prästen sagt till honom att han inte skulle springa ut ur ringen med detsamma, även om han själv (prästen) kom, utan han skulle se efter, att prästen hade hel rustning på sig och gick inom ringen och tog bibeln. Först då fick han vara säker, att det verkligen var prästen. Den här, som nu kom, hade en liten bit borta ur kappan, och då pojken sade till honom att ta bibeln från bordet, vände han tvärt om och gick ut. Det var den onde, som antagit prästens skepnad. Det var sista provet. Om en stund kom prästen och befriade pojken. Denne var nu helt och hållet löst ur den ondes våld.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:V_1916-1917. Uppteckningsnr: 1154


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


Å

AFFÄRSGATA STADSBEBYGGELSE



Panna

Grammofon

Nyckelskylt