Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M3219

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Hon, som inga barn ville ha.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Änka Sara Brita Hellman  År: 1918

Socken/stad: Ådals-liden  By/kvarter: Moflo

Det var en gång en flicka, som gick och funderade på, huru hon skulle bära sig åt för att slippa få några barn. Så en dag mötte hon i skogen en vilt främmande karl. De kom i språk med varandra, och det bar sig till, talade hon om för honom sin önskan. Han sade till henne, att hon på torsdagskvällen skulle gå i kvarnhuset, så skulle han hjälpa henne med den delen.

Hon gick till kvarnen och fann där den främmande mannen före sig. Han sade till henne att ta i kvarnstenen och vrida den ett tag "ansjönsch". Hon gjorde så, och i det samma skrek det till inne i livet på henne. Sedan hon vridit på stenen sju gånger, blev det tyst inne henne, för då hade hon vridit ihjäl alla sju barn, som hon skulle ha haft.
Sedemera blev hon gift med en präst. En kväll, då det var vackert månsken, var de två ute och gick. Då lade prästen märke till, att det inte blev någon skugga för frun. Han förstod, att detta var tecken på, att hon hade begått någon mycket stor synd, och han gav sig icke, förrän hon bekänt alltsammans. Hon bad både Gud och honom om förlåtelse, men prästen sade, att denna synd var så stor, att hon inte kunde få förlåtelse. Förr skulle det kunna växa upp en blomma ur hårda stugugolvet. Så omöjligt var det för henne att kunna få tillgift.

Och så skilde han henne från sig och drev henne bort från hemmet. Han ville ej leva tillsammans med en så syndig människa. Hon begav sig ut på vandring från präst till präst för att försöka få tröst och förlåtelse. Sex präster hade hon varit till utan att få så mycket som ett enda tröstens ord . Den sjunde gav henne det rådet. att hon mellan kl, 12 o 1 på natten skulle gå upp i kyrktornet och klämta i kyrkklockan, och sedan skulle hon gå ned i sakristian. Hon gjorde så.

Dit kom nu den ene efter den andre av alla de sju barnen, hon skulle ha fött till världen om hon inte hade vridit ihjäl dem i kvarnen. Den ene efter den andre bad hon nu om förlåtelse, för att hon förhindrat, att de fick se Guds klara dag, fast det varit Guds mening, att de skulle bli till. Det gick någorlunda bra med alla de andra, men den siste var rysligt omedgörlig. Till sist förlät dock även han henne.

Sent en kväll många år därefter kom det en tiggarkärring till den första prästgården. Densamme prästen, som körde bort sin fru, var ännu kvar på stället, men nu var han förstås gammal. Han hade redan gått och lagt sig, men tjänstefolket lagade på eget bevåg till en bädd åt den gamla kvinnan i bryggstugan. Då de på morgonen kom dit för att se om henne, var hon död. De gick strax in och talade om det för prästen. Då han nu tittade ut i rummet, fick han se, att en vacker blomma under natten skjutit upp en hel aln ur det torra sängkammargolvet. Då förstod han alltsammans. Den gamla kvinnan, som låg död i bryggstugan, var hans fru, och hon hade vunnit Guds förlåtelse. Han insåg nu, att han hade dömt i en sak, som han ej hade rätt döma, och att han bort förlåta. Detta tog honom så hårt, att han blev vansinnig.

-Denna händelse berättade mina föräldrar, då jag var barn, och det är ingen dikt utan en verklig tilldragelse.


Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:IX_1918. Uppteckningsnr: 3219


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer




VINTERBILD BOSTADSHUS BÅTSMANSTORP



Fotoväska med innehåll

Vävprov

Vävprov