Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-T2362

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Synen i brännvinsglaset.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: O. Hennström  År: 1917

Socken/stad: Björna  By/kvarter: Hemling

Många har varit så full av karibel, att de bara har behövt få tag på litet hår från ett kreatur, så har de alldeles kunnat fördärva det. Har man inte lyckats få hjälp av någon säker en sådan gång, så har man snart fått ställa sig i ordning och "dra hua" (flå) av kräket sitt.
-Jag hade köpt ett torp i Torsbacken, men där blev jag inte länge, ty jag fick överta min svärfars torp, och då flyttade jag dit. Men nu hände det sig, att en min ko blev alldeles påtok. Hon gick bara och åt sand och stickor.
Vi lagade till åt henne röra av klara kokmjölet, men den brydde hon sig inte om. Det stod inte på länge, förrän hon var så mager, att det var bara skinn och ben. Jag var alldeles säker, att jaag skulle få dra "hua" av henne.
Men nu var Erik Andersson i Mattarbodum en sån trollkarl. Honom for jag efter, fast inte trodde jag, att det skulle nytta till något, så långt gånget som det var med kon. Det var en kväll han kom och genast gick han i fähuset. Då han fick se kon, sade han: "Nog ser jag huru det här hänger ihop. Det är någon som har föstört kon, och det värsta är, att det nog har gått för långt, så att det inte går att rädda henne, men jag skall försöka, det lilla jag kan".
På kvällen gjorde han ingenting åt saken. På morgonen ville han ha brännvin i en kopp. Jag slog i nära fulla en kaffekopp. Då tog han upp ur fickan ett rör och blåste i brännvinet, och så sade han: "Kom hit skal du få se, vem som förstört kon för dig!" I brännvinet såg jag nu alldeles tydligt bilden av förmånsgumman på det där torpet jag förut haft.
Men inte nog med det, utan Erik Andersson talade om, att hon hade förstört kon, då hon gick och jätade på våren. Så ställde han ihop något och gav kon och hon frisknade till så småningom, fast det gick långsamt, men "gammelkälinga" blev så sjuk, att hon blev sängliggande. Detta skedde på sommaren, och då jag strax före jul var dit efter några saker, låg hon ännu fast de sökt flera läkare för henne. Då jag fick se henne, sade jag: "Detta har du för att du förstörde kon för mig i våras".
Hon nekade, men jag gav mg inte, utan hon måste ta på sig. Jag gav henne en hurrande hop ovett, vill jag lova, innan jag gick. Det drog inte om lång tid, innan hon var återställd, men hade hon inte bekänt, så tror jag inte, att hon kommit på benen mera.
Anm.
Ljuger gubben detta, så är han en mästare i konsten, ty han talade om det hela med sådan fart och reda, som hade han läst det ur en bok. I hans berättelse var det en massa detaljer, som här inte kunnat komma med.
Det hela verkade ytterst trovärdigt. För min del är jag böjd tro, att gubben under de många år, som sedan händelsen i fråga förflutit, kring någon liten kärna av verklighet samlat allt detta övernaturliga, från början berättat det på skämt men så småningom levt sig in i det hela, att alltsammans för honom blivit som en upplevad verklighet nu på gamla dagar. Så torde många dylika förstahands berättelser få tolkas.
L.Jn.




Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


BONDGÅRD BOSTADSHUS JORDBRUKSBEBYGGELSE

UTSTÄLLNING MUSEIUTSTÄLLNING

BONDGÅRD LOFTBOD

Sopskyffel

Stycke

Lyftkrok