Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M415a

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Barnmorskans minne.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Änka Anna, Agata Vestman År: 1916

Socken/stad: Nätra By/kvarter: Nässjö

På den tiden, då jag var ute i tjänstgöring som barnmorska, fick jag vara med om mången rolig strof. En gång kom en bonde från Orrviken och ville ha mig med, ty det såg ut som gumman skulle till att få småfolk.
Under vägen anförtrodde han mig, att det nog fanns "lysmorer" i byn, som var lika skickliga som jag, så att det var inte för den delen, han hämtat mig, "men om det skulle hitta på gå påtok, så att käringa stryk mä, så vell jäg ha na´n tell å skylle på." Emellertid gick det om sig, så att jag fick fara hem med oförrättat ärende. Om några dagar kom han tillbaka. "Nå, är det allvar nu då?" frågade jag. Han svarade: "Ja, int vet jäg, men nog ha a fell börje på kôke."
En annan gång kom en bonde från Sunnansjö och hämtade mig. Jag bodde då i Bjästa, ty det var innan jag var gift ännu. Det var så där vid 12 - tiden han kom. Jag började genast ställa mig i ordning, ty jag trodde förstås, att det var bråttom. Men så frågte gubben om han skulle få fara till svedje och köpa brännvin. De hade nämligen det bruket här, då jag kom hit, att kvinnan skulle ha brännvin, då hon fått barn, men jag vänjde dem av med detta, för jag var inte lärd på det sättet från Stockholm. Gubben fick inte fara och köpa brännvin. Då sade han: "Men hon sa, dä jag inte behövde vära tellbäka förän tell kväll´n. "
Och tänk, att gubben körde i gående hela vägen, bara för att han inte skulle komma hem före den utsatte tiden, och ändå var det så nära, att det inte dröjde mera än 1½ timma, innan allt var överstökat.
Några dagar förut hade en killing där i gården blivit sjuk, och nu hade gumman fått för sig, att hon skulle dö, om killingen strök med. Därför hade hon tagit in den i köket och vårdade honom på det ömmaste.
Då jag for därifrån, sade jag strängeligen till, att gumman inte skulle få stiga upp förrän efter sju dygn, men - andra dagen steg hon upp och gick barfota på isfläckarna upp i bryggstuga och stod där och bakade hela dagen. Någon tilltalade henne för detta. Då svarade hon: "Hôcken nätjen ha ti´n ligge sä länge, som barnmorska säg!" Det gick emellertid bra för henne ändå.
På ett annat ställe var förlossningen ganska svår, så att pojken var till utseendet livlös, då jag äntligen fått fram honom. Jag satte förstås genast i gång med att arbeta liv i honom, men detta var fadern inte med om. Han grep mig i armen och sade: "Jessus toge däg, stinta! Lät pajken vära! Jessus skä nog ha´n ändå. "Pojken lever emellertid än.
Nu var han rysligt snål, den där bonden. De hade en gris, och den svältfödde han, så att grisstackarn var till den yttersta grad utmärglad, att det inte går beskriva. Den samma natten hade bysspojkarna av rent förbarmande slagit ihjäl grisen och sedan på spektakel rest upp den mot förstugudörren. Så när gubben på morgonen skulle ut, kom grisen inramlande i förstugan. Karlen trodde att han brutit sig ut ur kätten och var vid liv: "Jessus toge deg, gösse!" utropade han. "Ä du här nu å vell ha mat igen." Men då han fick se, att grisen var död, blev det en annan låt.

Samma uppt. även under rubrik: VII. Sagor och sägner. B. Sägner. h. ) Varjehanda sägner. Om: 8. ) Bönder och torpare.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:II_1916. Uppteckningsnr: 415

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Barnet

Födelse och första vård

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer