Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M5099

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Annat skrock.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Fritjof Josephson

Socken/stad: Torsåker By/kvarter: Prästmon

För att småbarn ej må kunna "bortbytas" av trollen, borde man sätta stål i lindan. Stål borde också läggas på botten av vattenämbaret i ladugården, när någon av korna kalvat. Stålet borde kvarligga tills kon slutat mjölka råmjölken, annars kunde någon dra mjölken från kon. Om man bar stål på sig i skogen gick man ej villse. Det ansågs vara trollen, som gjorde sina konster, så att folk gick villse.
Lade man sig att vila på marken, borde man spotta tre gånger för att inte "råka ut". Likaså när man gick över rinnande vatten eller gick i badet. Skakade en häst på sig, när man satte betslet i munen, eller tog man på sig ett klädesplagg avigt, borde man också inte underlåta att spotta eftertryckligt.
Man skulle akta sig att låta blod eller annan orenlighet komma i rinnande vatten. Näcken kunde då få makt med en. Inte heller skulle man dricka ur sjöar, åar eller bäckar utan att först spotta i vattnet. Spillde man mjölk i vattnet fick näcken makt med kon varifrån mjölken var kommen.
När man badade borde man binda näcken genom att sticka en kniv eller annat vasst stål i vattnet vid stranden. Sedan ropade man: "Näck, näck, stål i strand, så långt som rop höres ska du fara från land".
Över näckrosor och vattenklöver hade näcken makt , de borde därför plockas med kniv, annars kunde den plockande råka i näckens våld.
Om lekatten "åt boskapen", så att kreaturen hade nakna fläckar på huden, skulle man skaffa sig tvåfärgade som han själv.
Skatan bör man ej ofreda, hon kunde tala och då sade hon: "Den som river mitt bo skall mista en ko". Den som river ett skatbo blir skabbig. När skatorna skratta kommer främmande till huset - är det nattetid blir det eldsvåda.
Så långt som den sak är man håller i handen, när man första gången på våren ser sädesärlan eller hör nattskärran, "spåkäringen", så långt lin får man det året.
Ormen bör man kalla "gullring", så gör han ingen skada. Sårar någon en orm utan att döda honom riktigt kommer han till liv så snart solen gått ner. Han vaktar sedan i sju år på denna sin ovän för att hämnas. Den som befriar en groda från en orms gap och hon blir vid liv, han erhåller förmågan att genom sin blotta närvaro göra den svåraste förlossning smärtfri. Har någon otur i kärlek skall han lägga en ormgadd under tungan och söka kyssa den vilkens kärlek eftersträvas. Man vinner då snart sitt mål.
Om man vänder en tordyvel, som ligger på rygg, får man en synd förlåten.
Kräftan ansågs uppkomma genom att en fluga som suttit på en död kräfta satte sig på en människa.
I nyopplagt, nykärnat smör borde ett kors ritas så bevarades smörlyckan.
Kryper "Marie nykelpiga" upp efter fingrarna mäter hon nya handskar, och man kommer då snart på bröllop eller begravning.
Ville man se sin tillkommande skulle man på midsommarafton slå brännvin i ett vanligt dricksglas till något över halva glaset, och därefter hälla innehållet i ett nyvärpt ägg däri. Ägget skulle ha blivit värpt på midsommarafton. Gjorde man nu detta klockan tolv på natten och ställde glaset så att vid soluppgången solens första strålar föllo ned i glaset fick man i detta se den blivande maken eller makan, blivande hem
o.s.v.
Ett annat sätt var att på midsommarnatten gå till en korsväg, sätta sig på en jordfast sten med ansiktet vänt åt öster och tyst och stilla vänta tills kyrklockan slog tolv. Då visade sig "den blivande" med utsträckt hand. Denna skulle man dock icke taga, ty då vållade det olyckor för framtiden.
Sprang man mot öster i soluppgången på midsommardagens morgon och hoppade över sju gärdesgårdar, mötte man sin "tillkommande".

Samma uppt. även under rubrik: I. Människan. B. Ungdomslivet, frieriet. e. ) Medel att få veta sin tillkommande. I. Människan. E. Döden och de döda. e. ) Allehanda småskrock och bruk i det dagliga livet. II. Näringarna. A. Jordbruket. g. ) Skörd, tröskning, förvaring. 3. ) Bevarande av säden mot trolldom, råttor och osynlige. V. Magi. d. ) Magiska medel. 6. ) Från källor och andra vattensamlingar.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Uppteckningsnr: 5099

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Barnet

Födelse och första vård

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer