Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M5117

Titel: Vidskepelse och folktro från Gideå.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Alma Nordström

Socken/stad: Gideå By/kvarter: Sörgidsjö

Vid sex års ålder kom jag till min farmor, farfar hämtade mig, under vägen dit hade vi att passera ett mindre vadställe, enligt farfars påstående hade vittera sitt tillhåll där för att skydda mig från de onda makterna bar farfar mig över detta ställe, vilket var det första intryck jag erfor av folktron på övernaturliga makter. Sedan när vi kom fram skulle jag gå baklänges genom dörren för att enligt deras tro trivas bra.

De därpå följande åtta åren av min vistelse där är en enda kedja av övernaturlig folktro, vidskepelse, trolldom och signeri m. m. vore jag journalist eller skriftställare skulle jag kunna fylla stora band med forntida vidskepelse och folktro som jag själv upplevat, men besitter ej den förmånen att kunna nedskriva och uttrycka alla detaljer fattbart. Av ålderdom voro farmors ögon mycket försvagade vilket hon tillskrev de underjordiska.

Ur en bäck vilket de hämtade sitt vatten påstod hon sig "ha råkat för ont", för att nu blidka dessa makter lagade hon till än det ena än det andra, enligt farmors mening skulle det vara mycket bra att ett oskyldigt barn utförde dessa ärenden, så jag fick alltid servera för "vittera" bland annat klippte hon naglarna av fingrar och tår och knippade ihop sju och sju i varje knippe med sju hårstrån med sju knutar på varje strå, så skulle jag bära detta till bäcken i fråga och ställa mig på knä och kasta det i nordig rikning över bäcken och uttala följande formel "Äh, hänne skä je fo bara farmora fo va bätter ti öga i Jesu namn amen". Sedan skulle jag ej få se mig tillbaka utan springa allt vad jag orkade in i stugan. Angående farmors ögon var det många besvärjelser och trollformler som jag utförde men det få räcka med den sagda, ögonen var och förblevo ålderdomssvaga.

Angående kreaturen var det många besvärjelser och trollformler bland annat, om våren när kreaturen släpptes på bete var det många procedurer för att kunna skydda dem för "troll" och "vittera" först och främst skulle alla husgerådssaker av metall skrapas så man fick en mjölliknande massa som sedan uppblandades med vatten och mjöl och glödande kol som sedan gavs korna en liten portion var under olika besvärjelser för olika åldrar, den äldsta kon hette Örsvart, "Du Örsvart är äldst och går först och leder alla andra förbi alla faror som är störst", "alla besvärjelser skull sluta med, i Jesu namn amen".
När de sedan skulle ut lades ett stycke stål bredvid tröskel med eld ovanpå; farmor kallade det "tönneld" så skulle jag stå bredvid med ett stycke flinta i handen och göra korstecknen för varje djur när de gick över detsamma och uttala följande trollformler "Nu går du här ut i bet och bli smällfet och kommer in igen och må hin ta den som rör ditt skinn".

En gång hände att en kalv smet utan att jag vare sig han göra korstecknet eller uttala trollformeln.
Nu dömde farmor olycklig för allt det onda som vittera skulle söka tillfoga kalven skulle nu drabba mig, alla småolyckor som drabbade mig under sommarens lopp var enligt farmors påstående en följd av min försumlighet. En av korna var sjuk på någe sätt, varje morgon var hon blöt av svett, (en vanlig sjukdom som drabbar både människor och djur) farmor påstod hon var "mareriden" detta tillgick på följande sätt en ond kvinna red på kon nattetid tills solen gick upp, då återfick kon sin rätta skepnad igen, enligt forntida folktro fanns det kvinnor som under natten förlorade ofrivilligt sin mänskliga gestalt och utförde sådana ritter, de kunde legas av onda människor.
Farfar led av samma sjukdom och påstod sig så fort han somnade se kvinnor komma och trycka och krama honom.

Farmor visste och huru dessa kvinnor hade tillkommit, nämligen på följande sätt: En havande kvinna gick tre torsdagskvällar till en vägkorsning där hon visste bestämt att något lik hade passerat, där skulle hon kläda av sig och vända tre gånger ut och in på linnet som hon hade på sig, så skulle hon ej behöva känna någon smärta när barnet föddes, men följden blev att var det en flicka så blev det en "mara" men en gosse "varulf", sådana barn skulle under nätterna gå i en osynlig hamn och utföra allehanda onda gärningar åt onda människor.

Detta får nu vara nog till annekton för pristävlan, detta bör nu vara så mycket värdefullare i motsats till andra, därför att det är personlig upplevelse. Jag skulle kunna sitta hela vintern och skriv om farmors vidskepliga tro.

Uppt. datum saknas

Samma uppt.även under rubrik:II.Näringarna. B.Boskapsskötseln. c.)Kreaturens utsläppahade på sommarbete. 3.)Ceremonier vid lösningen. v.Magi d.)Magiska medel. 6.)Från Källor och andra vattensamlingar.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Uppteckningsnr: 5117

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Giftermål och äktenskap

Maran och marritt

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer

ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING DOMKYRKA ARKEOLOGI