Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N737

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Medel mot stämma

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare:    År: 1917

Socken/stad: Arnäs  By/kvarter: Stenberg

Komplettering av uppteckning n:r. N632

Gumman förklarar, att den sålunda behandlade vätskan erhåller sin drivande egenskap just genom "ûddarna". " Dä är dem, som sticker upp vägen, så pisse kommer fram". "Ûddarna" få likvisst inte givas djuret in. På förfrågan huruvida det använda trästycket hade någon särskild betydelse för kuren, svarade hon nekande. Antingen är hon illa underrättad eller och förteg hon, vad hon visste. Spelade träbiten ingen roll, användes den icke heller. Men nu är det från andra trakter bekant, att medel mot stämma beretts endast genom att hälla en vätska genom ett dylikt hål vill säga. Följande förklaring torde med mycket stor sannolikhet vara den riktiga: Ett dylikt hål påminner nästan undantagslöst om blygden hos en kvinna - "pissvägen" för att använda ett allmogeuttryck. (Jag hänvisar den intreserade till gumman Dunders stämträ, som det lyckats mig för den billiga penningen 50 öre förvärva, och som jag till museet i Härnösand överlämnat. Detta exemplar är rent cyniskt lik ifrågavarande kroppsliga lokal på kvinnan).
När man häller en vätska genom en dylik, av naturen själv gjord kopia av "pissvägen", så erhåller denna vätska en magisk förmåga att tränga sig igenom, öppna, även uringången på en levande varelse.
Det är min fulla och fasta övertygelse, att den, som uppfunnit detta medel, resonerat just så, men denna princip har fallit i glömska. Det är nämligen en stående regel i folkmagien, att det råder en väsensgemenskap mellan föremålen eller varelserna själva och deras avbilder. Frimurarna döda, enligt folktron, sina otrogna medlemmar genom att sticka en nål genom hjärttrakten på den otrognes bild; gör man en människobild och döper den till en viss persons namn, så behöver man endast skjuta på bilden, om man vill döda själva personen.
__________________
Se n:r. N743. samt s. 824.
__________________

1919 träffade jag i Uppland, där jag då var lärare, en medelålders bondgumma från Öster Våla. Hon berättade, att hon i sin ungdom haft en matmoder, som botade urinstämma på ungefär samma sätt som det i Nis N737 O N743 beskrivna, men hon hade icke något vanligt stämträ utan - den utskurna, utspitade och torkade yttre könsdelen av en sugga. Samma uppgift återfinnes i P. Heurgren: "Husdjuren i nordisk folktro" sid. 336. Härmed torde den förklaring jag givit under n:r. 737 få anses vara ledd i bevis.

Sörhångsta, Fränsta 15/1 -1927;
Levi Johansson /.


Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:III_1916. Uppteckningsnr: 737


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


KAPELL GISTGÅRD

ARKEOLOGI GRAVHÖG ÄNGSMARK GRAVFÄLT

Skola Klassfoto

Rock

Tapetprov

Bord