Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N1104

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Misstänkt för att ha bäran.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Torpare Per Wallström År: 1915

Socken/stad: Skog By/kvarter: Överdal

Min mormor talade om, att det i hennes barndom hade blivit ett "djäkla hallo" oppe i Nylandsfäbodarna. De var där med sina kreatur från hela byn, och det var väl inte så många bönder där då som nu. Var och en gumma eller jänta, vad det nu var, drog ihop "sparet" (smör, ost o.s.v.) efter sina kor. Men nu inträffade det, att en av gummorna fick till mycket mera grädde i sin bytta än de andra, och då var dessa strax på det klara med, att hon hade "baran," Som ifrån ifrån dem. T.o.m. min mormor var fullt övertygad därom. Det var nämligen så, att hon en dag hade varit hos den där gumman i hennes mjölkbod. så kom där en liten råtta kilandes. "Slå ihjäl den där! Slå ihjäl den där! ropade mormor. Gumman svarade: "Käre stinta, tror du att jag näns slå ihjäl en så liten vacker mus." Jaha! Den där musen var förstås hennes "bara"! Nå, som sagt var, det blev ett "djäkla hallo", då det fick klart för sig, att hon hade "baran." De skällde ner henne så utan måtta och hejd, och sist tvingade de henne att gå med på, att de skulle slå ihop all gräddan, de hade i ett enda stort kärl och sen dela efter ko-antalet. Och det här är ingen dikt, för min mormor var som sagt med, och jag hörde henne själv berätta det mer än en gång.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:IV_1915. Uppteckningsnr: 1104

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Boskapsskötseln

"Förgöring" av kreatur

Baran (puken, bjäran)

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer