Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N222

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Osynlige inbjudas.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Hans Bölenius År: 1916

Socken/stad: Vibyggerå By/kvarter: Utanskog

Jag är inte av den sorten, som tror på "skrock", men jag har en gång varit ut för nånting, som jag inte är i stånd förklara på något förnuftigt sätt. Vi var fem stycken karlar en vinter uppe i Knäpparnsbodarna och högg timmer.
Då det närmade sig fettisdagen, for tre av kamraterna frampå bygden för att skaffa hem lite "helgdagsdricka" (brännvin) till fettisdagen. Det var jag och Jonke Vestin, som blev kvar. Då de andra tre gav sig iväg, sade Jonke till dem på skoj: "Hälsa skrömta uppe på fjället, att om de vill, kan de få komma till oss i kväll och ligga i er säng, eftersom hon står ledig, så slipper de ligga ute en natt åtmistone, men säg att de får hålla sig med ved själva." Så gav de sig iväg.
Då de kom upp på fjället, så låg där en stor sten uppgillrad på andra stenar, så att det blev ett rum inunder. En av dem, Janne Edman, tog av sig skidorna, kröp in under stenen och sade de där orden, som Jonke Vestin hade hälsat, för vi var ju falit upplagda för skoj allesammans. Nå, vi gick och lade oss, vi som var kvar i bodarna, elden slocknade på spisen, och det blev alldeles mörkt.
Fick jag så om en stund höra, att pojkarna, som farit ned på bygden, kom tillbaka. De hördes ta till att hugga ved ute, och det hördes så tydligt att det inte var minsta tvivel om det. Om en stund kom de in med ett fång ved och kastade ned på golvet, så att det bara skrällde. Vidare var de ut i rummet intill och skramlade i en gryta, som stod där. Så tänkte jag: "Nej, ni skall inte tro, att ni har nånting för, att ni skall försöka skrämma oss. Håll ni på med edra dumheter så länge ni vill!"
Och så vände jag mig mot väggen och somnade i den tron, att det var kamraterna som kommit tillbaka. På morgonen var det Jannes tur att stiga upp och göra eld, men han väckte mig och sa: "Om du vill stiga upp och tända i dag, så skall jag göra det i ditt ställe alla morgnar hädanefter." Jag gjorde så. Då det tog till att brinna, så att det blev ljust i rummet, så såg jag att bommen låg pålagd över dörren på insidan och att det var bara Jonke och jag inne.
Våra kamrater hade icke kommit hem och ingen levande varelse hade kunnat slippa in till oss. Då frågade jag Jonke, om han hört något på kvällen. Jo, för all del! Han hade hört precis likadant som jag men därjämte en hel hop annat, ty han hade icke kunnat somna på hela natten. Där hade det spelat och dansat, slamrat med kärl och rustat som på det allra värsta storbröllop. Vad nu det där var, men näppeligen var det riktigt naturligt.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:I_1916. Uppteckningsnr: 222

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Timmerhuggning och kolning

Timmerhuggare-, kolare- och flottningshistorier.

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer