Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N5124

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Wad jag upplevat under min barndom.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Erik Nygren

Socken/stad: Vibyggerå By/kvarter: Utanskog

År 1863 då satt jag och min syster och bror och lekte på golvet och min moder satt vid spisen och kardade ull. Då öppnades dörren av en osynlig hand. Då fick min moder en sådan värk i ena knät det var som en hade stött en pryl igenom knät på henne.
Hon fick en sådan värk att hon ropa jämt. Min fader var skeppare och var ute på sjön. Men han sade till sin styrman. Vi går till Storholmen för det står icke till bra hemma hos mig.
Då min fader kom hem så låg min moder i sängen och hade en svår värk. Då for min fader efter en som heter Genberg som kunde med Vitra som skulle bota min moder. När han kom till oss då var det mörkt. Min fader och Genberg låg i samma säng. När de hade lagt sig då öppna sig dörren och en lång kvinna kom in och bar ett näverstycke i sin hand och går med en gång till sängen och giver Genberg ett slag med det som hon hade i sin hand. Då får min moder en sådan värk att hon hoppa i sin säng.
Då säger Genberg. Olle har du något brännvin. Ja nog har jag det. Giv mig i en spillskum så skall jag gå ut med det. Vad han gjorde där ute det vet jag inte. Men när han kom in sade han: - Jag fick en örfil där ute. Då bjöd han min moder av det som var i spillskumen men hon ville icke dricka. Då kastade han på henne allt som var i spillskumen och då gav sig värken för min moder. Men Genberg sade att det var mycket folk därute.
Tre dygn efter detta så fick jag värk i båda mina ben och jag har märken där jag fick ont. Men min moder fick rakben och ur mina båda länder så rann det var. Då var fader min till en som kunde med vitra och han sade att min fader skulle muta tomta. Då min fader kom hem då trodde han att allt av det onda var därute, men sedan han han hade mutat tomta då blev det bra sedan och jag minns det som det var igår, jag blev icke något ofärdig av detta än stora ärr på båda ländar.
Det var en gång vi for på timmerhuggning, då vi kom i närheten av boningen då var som om många var där men då vi kom dit så fanns där icke någon där. Min fader sade att de flyttat därifrån för oss.
Det var en gång som några timmerhuggare var i Baggvika då satt de och spela kort på lördagskvällen då slog det på väggen som om det vore is, därefter öppnades dörren och Lindbom låg i sin säng och hade sitt gevär vid sitt huvud, då säger han: Om du tittar hit en gång till då skjuter jag dig. Om den stund visar sig en i dörren, då skjuter Lindbom, då får de höra det ropa därute: "Farfar är dä farfar är dä." Då på morgonen så gick de till skogen, då gick Lindbom först på vägen, där ligger ett ben i vägen. Lindbom tar upp det, i detsamma så blev han kastad över grantullar, hans kamrater springer och ser efter vart han tog vägen då.
De måste skotta upp honom. När de får upp honom säger han: "Men si benet ehöll jag. Det säges att han kunde bota många sjukdomar med detta ben. Han hade sitt gevär laddat med Kristus Lekamen , som det säges.

( Stavningen ej efter origin. )

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Uppteckningsnr: 5124

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Timmerhuggning och kolning

Timmerhuggare-, kolare- och flottningshistorier.

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer