Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N1394

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: I kvarnhuset

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Arbetare Johan Lindman År: 1917

Socken/stad: Dorotea By/kvarter: Ormsjö

Det är nu många år sedan. Det var visst på hösten 1882. Jag satt en höstnatt och vaktade på kvarnen här borta i Ormbäcken.
På spisen brann en munter brasa, som lyste upp hela kvarnen. Jag hade ätit och gick ut att dricka - lade mig framstupa i bäcken och drack.
Då jag kommit tillbaka in, kände jag, att jag fått som en kula av slem på tungan. Den satt fast, så att jag måste draga tungan hårt mot tänderna för att få lös den, och så spottade den i spisen, där den blev liggande just i kanten av eldmörjan. Där svällde den först upp till en stor blåsa - som en såpbubbla på lag.
Med ens förvanlades den till en katt, som sprang in i ett hål, som gick rätt genom murlea (t). Jag kom i första hand inte alls att tänka på, att det här var någonting alldeles onaturligt, utan jag tog en rännformig träspjäla och öste in het askmörja i hålet, för att skrämma ut katten, och det var likasom det föresvävade mig, att katten var min avkomma, och en sån ful en ville jag ej skulle få leva. Yxan hade jag ute, och den sprang jag efter för att slå ihjäl katten, om den kom fram.
- Då jag kommer tillbaka i dörren, får jag se en stor, svart man sitta på ändan av "jättstocken" (lättstocken, med vilken man höjer och sänker överstenen).
Då gick det upp för mig, att det här inte var som det skulle. "Är det en människa, så säg namnet, och är namnet, och är det fan själv, så ge sig iväg till helvetet!" skrek jag, och då intet svar kom, slungade jag yxan av all kraft mot den där personen, men denna var försvunnen innan yxan nådde fram. Jag kan inte säga, att jag erfor någon synnerlig fasa efter det där äventyret, men dagen efter var jag ganska illamående.
-----------------
I anslutning till detta berättar gästgivaren Ol. Hedberg i Ormsjön:
Jag låg en natt och vaktade samma kvarn. Sista rågsäcken var uppslagen i "stuten", och sedan den gått slut, skulle korn malas. Medan jag väntade på detta, lade jag mig att vila på en upp - och nervänd gammal mjölskäppa, som stod vid väggen mellan spisen och "lurn" (britsen, som stenarna ligger på).
Först bäddade jag åt mig med tomma säckar och tog över mig ett hästtäcke. Utrymmet var så kort, att mina fötter stack in under kanten av "lurn", och där nedanför brusade vattnet. Rätt snart måtte jag ha somnat. Så är där en röst, som ropade: "Olle, det är tid på att stiga upp!" Med ens blev jag klarvaken och reste på mig, samtidigt med att jag grep efter täcket, för att det inte skulle glida av mig och ner under kvarnhuset. Täcket var borta! Jag kände efter nere på golvet på sidan om mig. Nej, det fanns inte där heller.
Så steg jag upp och tände eld på spisen. I det samma lågan slog upp, gick kvarnen tom - det hördes på ljudet. Det var just i det behagliga ögonblicket, som jag vaknat! Sedan jag stämt från vattnet, så att kvarnen stannat, tog jag en eldbrand och lyste under "lurn" efter täcket. Där var det inte. Nå, då hade väl vattnet tagit det med sig ner genom bäcken. Det var ingenting att göra åt den saken nu, utan jag "sopade av" och öste mjölet i säckar.
Då jag var sysselsatt med att lyfta upp kornsäcken för att tömma den i "stuten", blev jag varse hästtäcket. Det låg uppe på "lur`n" längst inne i vrån, jämt och fint, hopviket i åtta, så att det var både kant - och hörnrätt! Täcket hade där aldrig haft sin plats, och jag är fullkomligt säker på att jag tog det över mig, då jag lade mig.
- Man kan tänka sig, att någon spjuver varit in och gjort detta spratt, medan jag sov, men det är knappast troligt. Han hade väl näppeligen behållit detta för sig själv, och hade han yppat det för någon, så hade jag nog förr eller senare fått veta det.
Inte heller är det mycket troligt, att jag själv gjort det i sömnen, ty ingen har nånsin märkt mig gå i sömnen.- Det tyckes vara något "oövernaturligt" (mycket övernaturligt) i den där kvarnen, och det har man ansett i alla tider.- Det är nu 31 år sedan detta hände mig.

finns efter fritexten och fortsätter på sida 2 ô 3.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:V_1916-1917. Uppteckningsnr: 1394

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Diverse yrken och sysselsättningar

I sågar och kvarnar

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer