Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N451

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Sör - resorna

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstagare Kristoffer Vestberg  År: 1916

Socken/stad: Själevad  By/kvarter: Bringen

Jag har i min ungdom varit med om att göra inte mindre än elva "sörköringsresor." Huru många gånger vi var till Stockholm minnes jag inte, men nog var det en tre, fyra gånger. De andra gångerna var vi bara till Uppsala.
Alla gångerna var jag lejd som kördräng, fem gånger av Olov Byström i By i Sidensjö och sex gånger av Olov Ersson i Billsta här i socknen. De där och flera andra med reste varje vinter upp till Åsele på d.s.k. julmarknaden, som hölls strax på nyåret och handlade åt sig fågel, renstekar, renhudar, smör och skinn.

För ripa betalade de upp till 37 öre för gråfågel omkr. en 50 öre järpräkningen. Renkött en 5 kr. pundet, renhundar omkr. 5 kr. st. och så där 8 kr. pundet för smör. Motsvarande försäljningspris i Uppsala och Stockholm var 50 öre, 60 öre till 1 kr. 7 kr. á 7,50; 6-7 kr. och 10 kr.
Varje "sörkörare" hade mellan 10 och 20 lass, lika många hästar först och främst och därjämte vanligen en hel del löshästar. Hästarna köptes på hösten, men säljaren skulle ha dem om hand till nyåret och stilla dem feta.

Strax på 20-dagen anträddes resan söderut. Slädarna var av enklaste beskaffenhet, ty dessa fraktades aldrig tillbaka, utan vi kastade helt enkelt kvar dem, då vi sålt lassen och hästarna.
Karlarna var klädda sålunda. Hemvävda helylle underkläder med en tjock sticketröja ("västgötatröja"), grå vadmalskläder av hemmatyg, stora bandpjexor med hö, halm och strumpor, hundskinnspäls, fårskinnsmössa (hemmagjord) och hundskinnshandskar med vantar.
Matsäck medfördes för hela resan i "spann." Det var bröd, smör, fläsk och ost.
Resan söderut tog omkr. tre veckor. Endast två dagar vilade vi över, nämligen i Norrala och Älvkarleby. Då såg man om slädar, selar och hästarnas skor. De dagarna åt man inte ur matspannen utan köpte kost.

Dagresorna var alla åren lika, ty det var endast i vissa bestämda gårdar man tog in. Där hade de anordnat stallrum för att kunna ta emot "sörkörarne." Bönderna var angelägna om att få härbergera dessa främlingar, ty de fick sälja sina produkter åt dem, mest hö och havre. Höet kostade i regel 50 öre pundet och havran 31 öre kappen.
De visste så väl när vi skulle komma, så att de vägde upp höet i förväg ooch lade i spiltorna.
För att det inte skulle bli trångt om stallrum, reste de olika körsällskapen med någon dags mellanrum hemifrån.
Till varje gård kom ett nytt sällskap varje kväll en tid framåt. Vi karlarna bäddade åt oss själva på golvet med halm, renhudar ur lassen och våra pälsar. Logiet kostade ingenting.

Somliga år blev det slut på slädföret redan i Gävle. Att få låna eller leja hjuldon för alla lassen var ej möjligt, och förresten skulle ju hästarna säljas vid framkomsten, så att vi kunde ej frakta vagnarna tillbaka. Därför lejde man forbönder för hela den återstående sträckan, och vi red. Varje kördräng behöll sele och skaklar endast åt den häst han red på. På ömsesidor om den band man fast en löshäst och så kunde det hända, att man hade en fjärde häst i ett långt rep efter.
Det kunde mången gång vara krångligt nog klara upp ett dylikt "ekipage," men det måste gå, ty det var endast en kördräng på vart tredje lass.

I Uppsala bodde vi hos Larsson i Svartbäcken. Han hade spiltor för 22 hästar. I Stockholm hade vi kvarter på "Övre helsingegården" vid Hötorget. I Stockholm var vi bl. a. på Operan.
Vi stod på fjärde raden och det var inte alls dyrt. Upp till Slottet var vi också och i på borggården, men vi tordes inte gå in i rummen för vi var inte så klädda.
Allt såldes så när som sämsta hästkraken. Den spändes för en av slädarna, på vilken man lassat alla selarna och matspannarna och så bar det i väg hemåt.
Husbonden var inte utan pengar nu, men behållningen blev inte så stor, ty det hade varit många avbränningar.
Vi "kördrängarna" hade 25 á 30 kr. för en sådan resa och fri mat.


Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:II_1916. Uppteckningsnr: 451


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


SÅGVERK

FRIKYRKA

FRIKYRKA

Fat

Krukmakeriverktyg

Tratt