Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N2488



Titel: En "sörkörare"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstag. Jonas Andersson  År: 1917

Socken/stad: Anundsjö  By/kvarter: Norrflärke

Sven Ersson i Vattgården var sörkörare och en stor spektakelmakare. En gång nere i Hälsingland en kväll såg han genom fönstret i en stuga några karlar sitta och spela kort.
Ute var det mörkt, så att de ej kunde se honom. Nu gick han först och tog bort bräderna av stugubron, som var mycket hög. Sedan gick han i ladugården och tog en liten gris och kastade in genom fönstret. Karlarna sprang ut för att se, vem som gjorde ofoget. De störtade allesammans under bron i en enda röra, så att Sven fick god tid på sig att ge sig iväg.

En annan gång kom han in till en gumma, som stod och kärnade smör. Han bad henne få köpa litet "kärnfil", men hon nekade. Då hon gick ut, passade han på och släppte en bit tvål i kärnan.
Då han så gick, sade han: "Då du är så rädd om "file", så ska du också få behålla det. Du ska slippa få något smör, så mycke du vet du". Då gumman tog till att kärna, ökade det, så att hon fick ösa av ideligen. Något smör fick hon inte den gången. Hon trodde förstås, att Sven Ersson var trollkar.

En bonde sör i landet, som han brukade bo oss, hade mistat sin plånbok med en större summa penningar i. Detta talade han om för Sven Ersson, då denne körde söderut. Han hade just då förlorat den.
Sven sade, att han skulle försöka skaffa den tillrätta, om bonden en viss kväll bjöd till sig alla grannarna.
Det var till den kvällen Sven skulle vara tillbaka. Bonden gjorde så. Sven kom mycket riktigt. Där var storkalas. Alla grannarna satt där och söp. Sven lånade hus och satte sig vid spisen alldeles som en vilt främmande.
Det var avtalat, att bonden inte skulle låtsas om, att han kände honom. Om en stund frågade bonden, om Sven ville hålla tillgodo med en sup tillsammans med dem.
Han tackade, gick fram till bordet och tog glaset, men då han skulle föra det till munnen, ryckte han till, hejdade sig och stod länge och tittade genom glaset.
Så sade han: "Jasså, du har blivit bestulen för så och så länge sedan!" En av karlarna vid bordet ryckte då till och rodnade märkbart. Bonden medgav, att så var fallet.
Sven sade då: "I morgon skall du ha plånboken tillbaka i farstan med pengarna, varom inte, skall du snart få höra talas om, att fan tar nån i trakten fortare än vanligt". Så satt de och festade ett tag, och grannarna gick hem.
Men på morgonen låg den bortkomna plånboken i farstun med alla pengarna i. Tjuven hade inte vågat behålla den, ty han trodde, att Sven Ersson var trollkarl, eftersom han kunde veta så mycket.
Sven var inte alls någon sådan, men även här på trakterna trodde de, att han kunde litet mer än andra.
Så t.ex. hade far min blivit frånstulen en silverdosa. Han talade med Sven Ersson och undrade, om han inte skulle kunna "göra igen" dosan åt honom.
Jo, nog skulle det gå bra, svarade Sven, bara far gick upp i klockstapeln under högmässan och skrapade litet metall av alla bokstäverna på klockorna. Men far ville inte göra detta, förr fick dosan vara borta, sade han. Det var detta Sven räknat ut, eljest hade han inte vågat lova ut att "göra igen", så att han var en filur på alla vis, den där Sven Ersson. Han var slut före mitt minne.


Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:VIII_1917. Uppteckningsnr: 2488


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


MAN FISKE HAV

ÄNGSMARK FRILUFTSMUSEUM BONDGÅRD LADA

GRUPPORTRÄTT BARN

Loka

Kakelugn

Mugg