Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N1164



Titel: På auktionerna

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Gästgivare Anders Bergman  År: 1915

Socken/stad: Nordingrå  By/kvarter: Vennersta

Bland folknöjen här på trakten förr i tiden var auktionerna kanske de allra förnämsta. Var det auktion på ett ställe, strömmade folk till från alla kanter- kanske inte så mycket för att köpa utan mera för att roa sig.
Största glädjen hade man av slagsmålen. Förekom intet sådant vid ett auktionstillfälle, så ansågs hela tillställningen bra misslyckad.
Det behövdes visst inte råda någon fiendskap mellan parterna för att knytnävarna och snusdosorna skulle komma i gång, utan man grep girigt efter den minsta lilla anledning att kunna börja en "kattabalik," som en del sade. Och då man kom i gång, gick det allvarsamt till väga. Att få och ge blodvite och blåmärken var bara i sin ordning och fick visst inte anses som giltig orsak till ovänskap för framtiden.

Det var en auktion för omkring 70 år sedan, i vilken by, minnes jag ej, men där var Jan Olsson från Binböle med. Han brukade göra träskedar och sälja. Bäst Olsson stod där och inte anade något ont, fick han en örfil av Nils Körn i Fröstvik - så att näsan sprang i blod. "Va har jag gjort dej för ont, eftersom du ska slå mej?" frågade han helt saktmodigt. Körn svarade: "Inte har du gjort mej nå ont, inte, men du ska fell ha nånting för alle de trögätne träskedar, du har gjort, din djävel!"
- Gubbarna var jämnåriga, så att Jan Olsson mycket väl hade kunnat gå i land med ge Körn en örfil i stället, men han blev så skamflat, att han inte kom sig för, och förövrigt var det nog så sant, att han gjode trögätna skedar.

Vid auktionerna på den där tiden söps det alltid duktigt. Eljest hade det väl knappast blivit sådan fart i slagsmålen. Den, som ordnat till med auktionen, ställde om, att det fanns brännvin, och då kreatur eller andra värdefulla saker gick, fick den alltid en sup, som bjöd, då det började vara i det närmaste uppdyrkat med priset.
Detta gjorde åt att det vanligen blev överbetalat. Nog blev det dyra supar tillräckligt. Det är säkert.
Då kreaturen gick, förfogade sig gubbarna till ladugården och stallet. Då de kom tillbaka därifrån, var de vanligen nersmorda med gödsel ända till knäna och kanske ett stycke högre upp också helst om de haft någon "kattabalik" för sig.


Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:IV_1915. Uppteckningsnr: 1164


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


KYRKOINVENTARIE LAMPETTER KYRKA

LANDSBYGDSBEBYGGELSE ÄLV LANDSVÄGSBRO

ÄLV BRO KVINNA BARN

Glasögonfodral

Stol

Stämpel