Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-H2485

Titel: Något om julfirandet

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstagare Jonas Andersson År: 1917

Socken/stad: Anundsjö By/kvarter: Norrflärke

I min uppväxt skulle alla bada antingen i bastun eller i ladugården dagen före julsftonen. Då skulle man också bära in ved, så att det räckte över juldagarna.
Till middag på julaftonen åt man lutfisk och gröt, som var kokad av fint kornmjöl. Vetemjöl förekom sällan då, ej heller fanns det kvarnar med skrädverk, men man fick till ett bra kornmjöl genom att först stampa bort sådorna av kornet i en "grynstamp" och sedan mala grynen.

Till aftonvard på julaftonen var det bl.a. köttkorv av svinkött. Detta var bästa målet under hela helgen. Kvällsvard åt man omkr. kl.10. Den bestod av varjehanda smörgåsmat samt gröt av samma som till middagen. Men på bordet stod en massa mat, som ej skulle röras.
Först och främst var det ett smörstycke i form av en stack, som låg på ett s.k. "fotfat". Detta var svarvat av trä och såg ut nästan som en sockerskål med fot, men det var alldeles plant ovanpå. För att smörstacken inte skulle råka till att falla ned, var det på mitten av fatet en ganska hög, spetsig "pik" eller pinne, som smöret träddes på.
För varje person i huset låg där på bordet en stor matlott. Först var det en rund rågkaka c:a en fot tvärs över och ej fullt en tum tjock. Ovanpå den låg en "bulle", ej fullt lika vid som kakan men mycket tjock. I mitten av den var en fördjupning, och där låg ett runt smörstycke på ungefär 3 skålpund. Dessa matlotter rördes ej på julkväll. Man åt av den övriga maten. Inte heller tog man något ur smöret på fotfatet. Först då främmande kom under helgen "brästes" (påbörjades) det. Det stycket var nog minst ett halvpund. Matlotterna fick var och en gömma, var han ville och äta av mellan målen under helgen, men smöret borde man hushålla noga med, ty det skulle räcka till vårfrudagstiden, då korna först började "bära" (kalva). Allt detta smör var sparat sedan sommaren.

På julaftonen ströddes finhackad "darj" (granbarr) över hela golvet. Hela natten skulle ett ljus stå på bordet och brinna. Det var enkelt men ganska grovt. Åt barnen brukade man göra små tregrenade ljus. Alla ljusen var av talg.

På julkväll skulle alla djur i fähuset ha av det bästa vallhö som fanns, och hästarna fick korn, ty havre var inte i bruk på den tiden. (Angående kreaturens utfordring i övrigt se följande uppg.) Man brukade spå angående det kommande årets gröda, eftersom korna låg på julkväll. Bäst ansågs det vara, om alla låg på samma sida. Ävenså brukade många spå om snöförhållandena under vintern med ledning av vintergatans riktning och utseende på julkväll.
Alla i huset borde ha åtminstone något nytt plagg på sig om julkväll.

På julmorgonen körde man till julottan. Varje skjuts hade ett "ellslag" brinnande. Det höll man på sidan om släden. "Ellslage" bestod av en massa tjärvedsstickor (ungef. 1 cm. i fyrkant), som var hopbundna med vidjor.
Denna bunt var så tjock, att man nätt och jämt orkade ta om den med bägge händerna samt omkr. en 3 alnar lång. De som hade lång väg till kyrkan, hade ett par "ellslag" i "förrå" (reserv) i släden. Än i dag åker man till julottan allmänt med "ellslag". Vid framkomsten släckte man "ellslaga" genom att sticka dem i snön. Då man for hem, kappkörde man, och gör så än. Det är mycket hedersamt att komma hem först. (Någon "ceremoni", d.v.s. vidskepelse, med detta känner med ej till).
På juldag borde man ej objuden gå in i en annan gård och ej gärna på annandagen heller.
------------
ANM. "Ellslag" översättes på kornet korrekt med ELDFLAMMA, ty man säger om en flammande låga, att den "slaga". I Vilhelmina, vars dialekt är mycket nära besläktad med ångermanländskan, kallas en låga "slagan": "ellslagan", "jusslagan".
L.Jn.

finns efter fritexten.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:VIII_1917. Uppteckningsnr: 2485

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Högtider

Kyrkliga

Julhelgen

Julbordet och julbröd

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer