Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A1298

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Modern munklegend

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Johan Sundström  År: 1915

Socken/stad: Nordingrå  By/kvarter: Mjällom

Följande händelse hörde jag predikanten Allárd från Örnsköldsvik berätta:
Det var på ett ställe en troende man, som hade råkat på obestånd. Länsmannen kom dit för att lägga beslag på hans egendom, men mannen utbad sig anstånd någon tid för att ordna saken. Han fick uppskov och använde tiden till att gå till alla sina bekanta och vänner för att låna upp det nödiga beloppet, men ingen kunde eller ville hjälpa honom. Så begärde han och fick ytterligare några dagars uppskov.
Han hade nu kommit till visshet om, att ingen mänsklig hjälp stod till att få, varför han vände sig till Gud i brinnande böner om hjälp. För varje dag som gick, och hjälpen uteblev ökades hans iver i bönen.

Så kom den utfästa dagen. Länsmannen och fjärdingsmannen infann sig för att göra sin plikt. De mötte mannen ute. "Nå, har ni nu pengar?" frågade länsmannen. "Inte än," svarade den troende mannen, "men de kommer. Var så god stig in! Ännu återstår några minuter av tiden, och sen skall ni få betalt." Förrättningsmännen skrattade åt honom och gick in i stugan. Den fromme åter gick bakom stuguväggen och uppsände en sista innerlig bön till sin Gud.
- Då fick han i luften se en hop papperslappar komma fladdrande genom luften och falla ned på marken framför honom. Då han såg efter, fann han att det var penningesedlar, ett större belopp än han för tillfället behövde. Han plockade upp sedlarna, gick in och löste sig fri från sin skuld. Någon tid därefter fick man i tidningarna lösning på gåtan.- En herre i Stockholm hade den där samma dagen gått över Norrbro med ett paket sedlar under armen. Så hade han snavat och tappat paketet och i detsamma kom en stormil och förde bort sedlarna i luften.

I tidningarna stod angivet det antal sedlar, som blåst bort och vad slags sedlar det var, och det visade sig stämma precis med den penningesändning, som den troende mannen den samma dagen fått mottaga från höjden. Allárd kände den på så underbart sätt hulpne mannen, ty denne bodde i norra Sverige. Ävenså hade han talat med tjänsteförrättande länsmannen och denne hade intygat, att den troende mannen den ene stunden ej hade haft pengar men den andra kunnat betala sin skuld. Herren hade på detta underbara sätt hulpit sin tjänare.

------------
ANM.
Jag har antecknat ovastående för att giva ett prov på den moderna legenddiktningen. Min sagesman är fullt och fast övertygad om sanningsenlighet av historien. Han stödjer sig dels på predikantens auktoritet och dels på bibelns utsagor: "Han gör sina änglar till stormvindar."
- Från moralistisk synpunkt är emellertid denna legend ytterst illa hopkommen:
1) Med våld tar Gud pengarna från den ene och ger den åt den andre utan att något skäl angives för honom att så behandla dem förre.
2) Den fromme mannen tillägnar sig utan vidare sedlarna, som komma fladdrandes med vinden. Hans plikt hade naturligen varit att behandla dem som hittegods och tillgodogöra sig dem först sedan han förgäves efterlyst ägaren. Legenden ger de troende rätt att tilllägna sig ägodelar som en annan genom ett missöde förlorat.- Om man tror på Gud och beder, så är allt tillåtet, som främjar ens egna intressen.
L.Jn.


finns efter fritexten. Sid 2.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:V_1915. Uppteckningsnr: 1298


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


KAPELLINTERIÖR KAPELL

ÄLV BRO

BOSTADSHUS

Skulptur

Tapetprov

Boplatsfynd