Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A2373

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Pojken, som blev bortlovat åt fan

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Erik Jonsson År: 1917

Socken/stad: Björna By/kvarter: Hemling

Det var en gång en fattig hustru, som lovade bort sin ende son åt fan, för att hon skulle få det bra i livet. Då hon gjorde denna överenskommelse med fan, var pojken helt liten, och först sedan han var vuxen skulle fan få ta honom.
Emellertid var det så avtalat, att pojken skulle gå fri, om han rätt kunde besvara tre frågor, som fan skulle sätta på honom, då han kom för att taga honom.

Nå, efter den dagen fattades intet för kvinnan. Hon fick av den onde, allt, som hon önskade sig, men hon hade ingen glädje av allt detta, ty hon tänkte på det öde, som väntade hennes son, då denna blev stor. Pojken, som var mycket begåvat, förstod, att det var något särskilt modern bar på hjärtat, och han frågade henne ofta, vad det var, som tryckte henne, men hon ville inte tala om det. Men en dag hittade han på råd. Han höll på klyva en vresig vedkubbe, då modern kom ut till honom. Då bad han henne sticka händerna i sprickan på kubben och hjälpa honom riva sönder den. Hon gjorde så. Då slog pojken lös kilen, så att hon fastnade, och han lät henne inte komma lös, förrän hon talat om sin hemlighet. Pojken gick då till prästen och omtalade alltsammans för honom.
Prästen var så klok, att han kunde säga, vilka frågor den onde skulle komma med, och så lärde han pojken de rätta svaren. Då tiden var inne, kom fan för att taga honom, men först framställde han sina tre frågor, som överenskommet var. Den första lydde: "Vad är det mjukaste, som finnes?" "Modersknäet", svarade pojken. "Vad är det sötaste?"- "Modersmjölken".- "Vad är det hårdaste?"- "Min modershjärta, emedan hon lovade bort mig åt dig, din satan", svarade pojken. Då sade fan: "Du få gå. Du har varit under storkära". (Storkära= storkarlarna, d.v.s. de högt uppsatta, de lärda).
------------------------
ANM. Meddelaren är samme man, som omtalas i n:r. 2201.

Han omtalas i trakterna runt om såsom en, den där mycket sysslat med förvetna saker. Jag besökte honom i avsikt att försöka locka ur honom något angående hans "vetenskap", men det framstod genast klart för mig, att detta icke skulle lyckas. Så fort det blev fråga om något, stod han där som ett levande frågetecken. Talade jag om någon liten "me", som jag av andra fått reda på, skrattade han så innerligt gott och överlägset åt deras "dumma tro". Att folk kunde ha sådana inbillningar! Det hade han aldrig kunnat tro. Men han ville uppenbarligen slippa från den besvärlige examinatorn så fort som möjligt, ty han kom med ens ihåg, att det var något mycket brådskande han skulle ha i smedjan och uträtta.

Måhända skulle det hava lyckats för mig nysta ur honom ett och annat, om han ej haft en så bra regulator för sig i "kälinga" sin. Jag har mer än vid ett sådant tillfälle haft anledning önska dylika dit pepparn växer. Får jag dem emot mig,, kommer jag skändligen till korta. Säkert är, att den mannen vore den ypperligast tänkbara källa i fråga om folkmagi, men pumpa den går nog inte.

L.Jn.

finns efter fritexten fortsättning sid. 2.

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Andeväsendena

Fan och de onda änglarna

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer