Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A323

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Viter - Pelle

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Olof Gerdin  År: 1916

Socken/stad: Nätra  By/kvarter: Gärden

Det är ungefär en 15 år sedan "Viter-Pelle" levde. Jag kände honom mycket väl, och han berättade själv sina äventyr för mig. Han var född i Själevad, men dog som torpare i Böle här i socknen. Då han var en 12-13 år gammal började han bli utsatt för vitra. Första gången gick det så till, att han stod och klöv ved. Det gick på tok för honom, och då svor han till. Då kom där en vacker viterkvinna och tog honom med sig, och hon hade honom bra länge hos sig. Sedan blev han hämtat av henne flerfaldiga gånger. Hon förde honom alltid till sitt folk, de osynlige. Om han aktade sig för att förtära något hos dem, slapp han förr ifrån dem. Ena gången åkte hon med honom i en gammal skramlig kärra uppöver de mest otillgängliga berg, och andra gånger satte de sig på ett stycke bark och seglade ända ut till Grisslands fiskhamn.
En lördagskväll skulle han gå till bodarna och hälsa på flickor. Det var mörkt. Han gick och gick och visste slutligen inte var han befann sig. Men då fick han se, att det lyste i en fäbostuga. Han gick in. En mycket vacker flicka höll på skur trågen inne i stugan. Pelle frågade, om han skulle få stanna hos henne. Det var var hon genast med om. Så gick de och lade sig. Då han på morgonen vaknade, låg han i en risbråte uppe i ett styggt berg och inga fäbodar syntes till åt något håll. Då vitra hämtade honom, var det alltid för att hon ville ha samlag med honom.
Slutligen måste han fara till kyrkoherde Brandéll i Nordingrå. Han tog honom med sig upp i kyrkan, ställde honom jämte sig själv inom altarringen och löste honom fri från vitra. Hon var så efterhängsen, att hon följde med ända in i kyrkan, men inom altarringen kunde hon ej komma.
Allt detta berättade "Viter-Pelle" själv för mig,, sedan jag var vuxna karlen. Han var mycket storväxt och stark, språksam, gladlynt och trevlig. Han var ytterst ordhållig och pålitlig. Han föreföll vara fullkomligt normal på alla sätt, läskunnig och inte alls svärmisk på något sätt. Då han berättade äventyren med vitra, ville det komma tårar i ögonen på honom. Enligt hans egen övertygelse var det helt säkert fullkomlig verklighet.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:II_1916. Uppteckningsnr: 323


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


BOSTADSHUS BONDGÅRD VINTERBILD

GYMNASIEELEVER POJKE GYMNASIUM



Teckning

Klave

Linfäste